Det onormala är normalt för oss

Lucky M 3Känner du igen Lucky Maisane? Kanske läste du om hans teatergrupp här på bloggen? Eller känner du igen namnet på staden där han bor? Staden Witbank som Oilwatch ordförande Nnimmo Bassey beskrev i Promenera på grottor av eld. Lucky berättar här om hur det är att leva på en av världens mest förorenade platser.

– Gruvindustrin etablerades i Witbank, Mpumalangaprovinsen, redan 1896. Sedan dess har många gruvor övergetts. Idag omringas vi 435,000 invånare av 88 aktiva gruvor. Bara ett stenkast från där vi bor brinner övergivna gruvor, marken är farlig att gå på då den kan ge vika och man försvinner ner i underjorden. Övergivna gruvor som inte sanerats har förstört vårt ekosystem för all framtid och dömt vårt folk till att dö i förtid. Witbank är ett bevis på att gruvutvinning inte kan bidra till en hållbar utveckling.

– Där jag kommer ifrån dör människor i förtid, framför allt av tuberkulos och astma. Insekter och grodliv har försvunnit då vattendrag helt enkelt är förgiftade. Miljöfrågor är inte av intresse för myndigheter eller den äldre generationen. Det är svårt att försöka övertyga de äldre, de ser inte kopplingen mellan vår dåliga hälsa och gruvorna. Politikerna har bara ekonomiska intressen. Det enda människor i Witbank tjänat på gruvutvinningen är sjukvårdskliniker.

– Att förändra attityder och människors inställningar är svårt. Folk här är stolta över den stora industrin. Stolta över att ha en av världens största kolkraftverk som granne. Stolta trots att det långsamt dödar oss. I skolorna ligger fokus på ämnen som bereder väg till arbete i gruvorna så som matematik, fysik och teknik. Studenter som lyckas få höga betyg i ämnen som dessa kan söka stipendier från gruvföretagen för högre utbildning. På så sätt hjärntvättas vi att ha en god inställning till företagen. För de som inte får arbete i gruvorna har föroreningarna blivit en del av vardagen, det har normaliserats så till den grad att vi inte ifrågasätter utsläppen.

-Det är normalt för oss att huden kliar, att huvudet och halsen värker. Men för oss som då och då lämnar Witbank är det tydligt att hälsan hotas. Varje gång jag åker till en annan stad är det som att min kropp får andrum. När jag sedan kommer tillbaka känner jag utsläppen i luften och min kropp reagerar och åkommorna är omedelbart tillbaka. Människor som hälsar på utifrån kan inte vittna om det vi anser vara normalt, att vi dör av astma och infektioner. Det som är normalt för oss är inte normalt för andra. Så när vi försöker göra folk medvetna om gruvindustrins negativa påverkan på hälsa och miljö pratar vi om de här sakerna som människor upplever och känner av varje dag.

-Miljö är det jag brinner för. Jag kan inte stå bredvid och se på när mitt folk och ekosystem dör.

Lucky har tillsammans med Afrikagruppernas partner groundWork utbildat människor i Witbank om hur data om föroreningar kan samlas. Med enkel och lättanvänd teknik kan luftkvalitén mätas och användas som politiskt påtryckningmedel mot myndigheter. Lucky använder också kreativa medel som poesi och teater för att nå ut med information till ungdomarna i Witbank. Med hjälp av Bench Mark foundation får han själv utbildning i miljö- och klimatfrågor som han förvandlar till attitydsförändringsarbete och insamlande av klara bevis. Så hoppas han kunna göra skillnad för den förpestade plats som är hans hem.

Läs om Afrikagruppenas kampanj Vem har rätt till Afrikas resurser och skriv under vårt upprop till svenska EU-parlamentariker här

Recommended Posts