Den globala matmarknadens misslyckande

Att vara ett blåbär i en ny kontext har sina fördelar. Som blåbär exponeras man för nya perspektiv. För saker som görs annorlunda, sägs annorlunda och debatter som handlar om annorlunda ämnen än hemma på den egna gatan. En debatt här i de nya kvarteren är hur maten produceras och av vem. Visst, hemma på min gata pratar vi också om värdet av lokal odling och konsumtion. Men på den nya gatan är förutsättningarna annorlunda.

Apartheid i Sydafrika la grunden för exportorienterad storskaligt jordbruk. Jordreformerna som kom med skiftet till demokrati har inte haft önskad effekt. Faktum är att antalet jordbrukare minskat i antal medan jorden som används för odling ökat. Dagens trend är att multinationella företag tar över alltmer av jordbruket. Storskaligt jordbruk på bekostnad av småskaligt.

Majoriteten av sydafrikas dryga miljonen småskaliga bönder brukar jorden för att öka familjens matsäkerhet. Argumenten för storskaliga jordbruk brukar ligga i linje med produktionsfördelar modellen antas föra med sig. Skulle teorin om ökad produktion stämma borde man kanske kunna anta att människors tillgång till mat också bör öka. Verkligheten är dock en annan. Den agrara utveckling i Sydafrika, ihop med många utvecklingsländer, följer är en väg där marken brukas av få, där produktionen maximeras men där maten inte distribueras. Indien t ex har ökat sina jordbruksexporter med industriellt jordbruk samtidigt som självmorden bland småbönder exploderat när de inte längre har marknader av avsätta sina produkter på och därmed inte kan försörja sina familjer.  Sålunda har den storskaliga modellen ingalunda visat sig vara en garanti för att bekämpa hunger.

Nu har vi inte ens berört miljöaspekter av storskaligt jordbruk. Den sida av myntet som diskussionen i Sverige brukar luta sig mot när det kommer till förespråkandet av att handla och konsumera lokala livsmedel. De vattenkrävande aspekterna av storskalighet, bruket av livsfarliga kemiska bekämpningsmedel, övergödning eller de faror för ekosystem som fokuseringen på en enda gröda medför. Jag skulle våga påstå att medvetenheten om denna sida finns i Sverige. Skillnaden är att här upplever man både de socioekonomiska och miljöfarliga effekterna på den egna bakgården.

Antalet munnar i världen att mätta blir fler och vår nuvarande modell har visat sig ineffektivt att föda oss. Är det kanske dags att se oss om efter nya alternativ? Lokala modeller som passar lokal natur och lokala ekosystem. Marknader där lokala produkter åtminstone har en chans att konkurrera med multinationella företags produkter?

Recommended Posts