Bättre än ifjol i Zimbabwe

Jag tog bussen till Bulawayo från Sydafrika och var för första gången riktigt glad att jag reste med en hård rullväska. När bagageluckorna öppnades vid gränsen rann små floder ut ur bussen och ner i kladdiga pölar på asfalten.
Matolja.
– Men vem sjutton tar med sig matolja till Zimbabwe NU? Vet de inte att det finns att köpa där, till och med billigare än i Sydafrika? suckar busschauffören. Vem det än är som packat lådan med de nu trasiga flaskorna och orsakat eländet i bussen där de mjuka väskorna stilla suger upp kladdet håller sig väldigt tyst. En diskussion bryter istället ut om huruvida kött är godare i Zimbabwe eller i Sydafrika.

Visst, alla basvaror finns att handla nu, grönsaker, socker, olja, ägg, bröd, majsmjöl. Du kan inte längre sälja en importerad flaska olja för 120 rand. Om du letar efter grovt bröd, gott te, en brödrost som inte är lågkvalitet från Kina eller nåt annat som är lite lite över bassortimentet så får du fortfarande resa till ett grannland eller beställa från privatleverantörer. Dessa kallas malaikas och kör i skytteltrafik till Sydafrika eller Botswana och köar vid gränsen med gigantiska svajiga lass med grejor. Sen utländsk valuta tilläts och zimbabwedollarn slutade användas så börjar kommersen frodas igen, och folk får lön om än alldeles för liten. Nu kan man fira jul igen, ordna nyårsfester och ha bröllop. Förra året var till och med julen inställd och i de få affärer som var öppna fanns bara ved och en sorts poppad majs. Cafeer öppnar upp och Afrikagrupperna får spontanansökningar från zimbabwier i Sydafrika som alltså planerar att flytta tillbaks om möjlighet finns. Min kollega Ntando rapporterar att ute på landsbygden är folk mer hoppfulla än hon upplevt på flera år.

Nu väntar alla bara på att den politiska situationen också ska erbjuda lite hopp. Kön vid gränsen tillbaks till Sydafrika var ännu längre än kön hem för att fira jul.

Recent Posts