Både firande och oro

På nyheterna ikväll berättade man om att Zumas seger hade firats runt om i Sydafrika i går kväll. En kvinna sa att Zuma är rätt man att styra och att detta är en stor seger för arbetarklassen. Inom affärsvärlden har man varit mer tillbakahållen och ställt frågan om Zuma verkligen är mogen uppgiften. Oppositionspartierna har uttryckt allt från att detta är pinsamt för Sydafrika till att de hoppas att han kommer att prioritera arbete till alla, bekämpning av brottsligheten och att alla får bra bostäder, el och vatten.
Politiska analytiker verkar eniga om att det kommer att bli tufft både för ANC och Zuma inte minst med tanke på korruptionsanklagelserna.
Tydligen träffades Zuma och Mbeki sent i går kväll, men ingen vet vad de pratade om. Fackföreningsrörelsen tror att de försöker hitta ett enande budskap som Zuma kan använda i det tal han kommer att hålla i morgon. Analytikerna menar att han dels måste tala om hur han ska ena partiet, dels måste övertyga det sydafrikanska folket om att han är rätt man att styra ANC och rätt man att ge folket det de inte fick genom Mbeki.
Så tänker jag på det där om att livet fortsätter som vanligt utanför de politiska korridorerna. På väg hem från Water World i dag stannade vi vid ett rödljus. Två pojkar satt vid vägkanten. Den ena bad om en slant, den andra sniffade lim ur en påse.
Jag hoppas så innerligt att den där klyftan som Mbeki talade om i sitt öppningstal av konferensen, den klyfta som blivit större mellan fattig och rik, jag önskar så att den klyftan kan minska igen, att resurserna fördelas jämnare framöver. Måtte Cosatu och SACP sätta så hård press på Zuma att han inte kan gå någon annan väg än den som gynnar det stora flertalet sydafrikaner.

Recent Posts