Att sälja fattigdom

Det går att tjäna pengar på nästan vad som helst idag. Till och med på fattigdom. Härom dagen tog facebooksidan Vardagsrasismen upp hur resebyråer tjänar på volontärresor. ”Att vilja hjälpa till i fattiga och utsatta områden är en väldigt bra sak. Att göra turism av det eller använda det som något som ser snyggt ut i ett CV däremot är faktiskt riktigt äckligt”, skriver de.

 

Townshiptur i Langa

Townshiptur i Langa

Och fattigdomsförsäljning finns i fler former. Ett annat exempel är så kallade ”townshipturer” som du kan åka på i Sydafrika. I en broschyr om Kapstaden kan du läsa att ”Ditt besök i Kapstaden är inte komplett innan du har sett ett township”.

Ett township är ett område där människor bor. Majoriteten är svarta. Det är ett resultat av Apartheid kan en säga. Den svarta befolkningen tvingades ihop i områden utanför städerna för att inte blandas med den vita minoriteten. Och segregeringen lever kvar. Inte sällan beskrivs townships lite exotiskt som kåkstäder, även om det är långt ifrån sanningen. Idag bor många olika samhällsklasser i townships runt om i Sydafrika. Du kan hitta allt från informella hus byggda av plåt till stora hus och villor. Och sen allt där emellan.

Dessa township utgör en stor del av det urbana Sydafrika och är hem för många miljoner människor. Rimligt är ju såklart att dessa områden också ska få ta del av den växande turismen. Och givetvis ska dessa områden inte gömmas undan. Tvärtom.

Men.

En townshiptur, hur välmenande den än är, exotifierar fattigdom. I andra delar av Kapstaden kan du åka på guidad tur. I Langa, Kapstadens äldsta township, åker du på TOWNSHIP tur. I Bo Kaap, till exempel, kollar du på färgglada hus och utsikt över Table Mountain. I Langa kliver du in i en främmande persons hem och fotar hens vardag. På Robben Island får du en guidad tur i fängelset där Nelson Mandela satt. I Langa kikar du in på ett barnhem där barn får uppträda för dig.

Alltså. På en townshiptur säljs fattigdom till turisterna. Fattigdomen finns där för dem att fotografera och fasas över. Som ett exotiskt inslag. Det blir inte mycket mer exploaterande än så.

 

Ylva Zetterlund, Johannesburg

Recommended Posts