Att klippa sig

Det är det värsta jag vet att gå till frissan. Var jag än befinner mig i världen. Men ibland måste man ju. Tog med mig båda döttrarna på lunchen i dag och åkte iväg till Trudi´s. Hon var på dåligt humör. Väldigt dåligt humör. Snäste åt både oss och kvinnan som tvättar håren. Det har jag varit med om många gånger förut. Alltså, att själva frissan är snipig mot den som är anställd. Ofta är det vit frissa och svart anställd. Tyvärr. Fast i dag kanske det beror på nåt annat. Vad vet jag. Trudi tittade ut mot gatan hela tiden. Lite oroligt. Vet att det var ett rån på postkontoret bredvid i slutet av förra veckan. Kanske är det det. Det gör ju mig lite nervös också. Döttrarna är i alla fall glada och sjunger och dansar inne i salongen medan Trudi under tystnad klipper mig. Hmmm, ja, det är billigt, jättebilligt, 240 rand för oss alla tre. Med dagens växelkurs är det inte mer än runt 180 kronor. Kan tänka mig att det inte blir mycket över till lön. Framförallt inte till den som tvättar håren och borstar golvet. Det är oftast så. Och billigt i all ära – jag tror jag går till nån annan nästa gång – jag ser ut som en amerikansk countrysångerska från 70-talet.

Recommended Posts