Främlingsfientliga och våldsamma attacker i Sydafrika

11017884_10153215793417878_4181425259858704033_nFrämlingsfientligheten har än en gång blossat upp och tagit sig mycket våldsamma uttryck i Sydafrika. 2008 dödades 60 invandrare i vad som var landets hittills värsta främlingsfientliga attacker. Under den senaste dryga veckan rapporteras 5 (men troligtvis är siffran långt högre) människor ha dödats, oräkneligt många invandrarägda småbutiker har satts i brand och uppemot 5,000 människor befinner sig i temporära flyktingläger.

Attackerna på invandrare och deras affärsverksamheter började efter att Kung Goodwill Zwelithini offentligt uttryckt att ”invandrare bör packa ihop och bege sig hem” i Durban. Sydafrika har många kungar som har varierande grad inflytande. De har också inflytande över hur människor röstar och därför har ingen folkvald ledare utmanat kungen att ta tillbaka sin mening och därmed kanske kunna dämpa den ilska som nu ses.

Vi ser det överallt, hur arbetarklassen vänder sig mot varandra (läs gärna bloggen Rasismen får makten att skratta hela vägen till banken) när socioekonomiska förutsättningar förvärras. Den officiella arbetslösheten ligger på 25 procent men i verkligheten är den långt högre, uppemot 50 procent. 12 miljoner sydafrikaner går till sängs hungriga och inkomstklyftorna fortsätter att växa under demokratiskt styre. Sydafrika har en mycket våldsam historia och protester reflekterar ofta den historien.

Under de senaste dagarna har våldet sprdit sig till Johannesburg. Främlingsfientligheten är ständigt närvarande i kåkstäderna men vad som skiljer denna våldsvåg är att attackerna både i Durban och Johannesburg också nått stadscentrumena. Det är afrikanska invandrare som är måltavla men i den mobstämning som råder är gatorna inte säkra för någon.

Regeringen kritiserades för sin tystnad ända tills President Zuma höll ett tal mot främlingsfientlighet i parlamentet i torsdags. Presidenten bad om lugn och hävdade att främlingsfientlighet inte hör den sydafrikanska identiteten till. Med vaga ordalag erkände han också att regeringen inte gjort tillräckligt för att skynda på utvecklingen för landets fattiga. Den enda aktion från regeringen sida som tillkännagavs var ett löfte om att anställa 350 fler tulltjänstemän vid gränsen.

De enda som de fakto arbetat för att försöka skydda invandrare och som uttryckt verklig avsky för det brutala våldet är civilsamhället. Kyrkor och organisationer är de som upprättat tältläger och organiserat motstånd genom anti-främlingsfientliga manifestationer och demonstrationer. Främlingsfientligheten är inget nytt för Afrikagruppernas partners och många engagerar sig nu för att skydda invandrare. Church Land Program försöker mobilisera religiösa ledare, Women in Mining stärker sina nätverk för att motverka attacker medan Abahlali baseMjondolo (rörelse för människor som lever i shacks i Durban) samarbetar med invandrarföreningar och har hittills lyckats hålla våldet på avstånd i de områden där de är verksamma.

Överlag är det svårt att inte vara djupt besviken över den debatt som råder. Politiker, traditionella ledare och tidningsskribenter ger utrymme för resonemang som både fördömer och legitimerar våldet. I ett och samma tal eller en och samma artikel uppmuntras åhöraren/läsaren att minnas afrikaners gemensamma arv och historia (vi är alla afrikaner, när vi behövde skydd fanns andra nationaliteter där för oss, främlingsfientlighet tillhör inte vår identitet etc) för att i nästa stycke få reproducerade fördomar nerkörda i halsen (invandrare är kriminella, invandrare är ansvariga för droghandeln etc). En annan tendens i media är att dela upp invandrare i två grupper, legala och illegala, som för att poängtera att vissa invandrare inte ”förtjänar” att attackeras. Invandring, migration och integration är inte enkla frågor men att i en situation som närmast liknar krig är det djupt oansvarigt att på minsta vis insinuera att våld som resulterar i mord är ok.

antixenophobiaPå sociala medier ger privatpersoner uttryck för sin frustration över regeringens handlingsförlamning och för skammen som följer gärningar begågna av landsmän. Det råder en stämning av att ibland önska avsäga sin nationalitet. Som invandrare (legal, vit och priviligerad) i Sydafrika delar jag sorgen med de invandrare som förlorat familjemedlemmar och de tusentals som förlorat sina hem och försörjning. Men jag delar också sorgen många sydafrikaner går igenom. Att sydafrikaner känner att de behöver ursäkta sitt ursprung är lite som att muslimer behöver ursäkta de brott Islamska Staten begår.

Allas våra ansträgningar måste riktas mot att mobilisera och organisera mot de som faktiskt gör oss orätt. Det är inte invandraren. Det är politiker som implemeterar ekonomiska policys som förvärrar fattigdom. Det är företag som tillåts maximera sin avkastning på bekostnad av högre levnadsstandard för massan. Migration kommer inte minska. Vänder vi oss mot grannen, med sämre förutsättningar än oss själva, kommer vi förlora.

Agnes Nygren
Kommunikatör, Johannesburg

Recommended Posts