Vad får en bra start i livet kosta?

Som en del av Afrikagruppernas mammakampanj ”Alla mammor ska leva!” bjuder vi in gästbloggare till bloggen Södra Afrika Idag. Idag skriver Eva Nordlund, Vice Ordförande Svenska Barnmorskeförbundet.

Vad får en bra start i livet kosta?

Sen många hundra år tillbaka har den svenska barnmorskan utbildat sig och har haft en unik ställning i mödravården och vården i samband med födande. Barnmorskan har varit en framgångsfaktor som till och med har haft större betydelse för att minska mödra- och barnadödligheten än när antibiotika började användas. Barnmorskor i Sverige arbetar inom ett brett verksamhetsområde och ger råd och tar hand om kvinnor och deras familjer genom hela livet. På så vis har barnmorskor en unik möjlighet att påverka där det behövs.  Det har haft stor betydelse för folkhälsan och barnmorskor är en självklar del av vårt samhälle. Någon som finns till hands för att få råd, stöd och hjälp av. Så länge det finns förutsättningar att bedriva trygg och säker vård.

Svensk förlossningsvård under 1900-talet

Under första halvan av 1900-talet började allt fler kvinnor föda barn på sjukhus istället för hemma med en barnmorska vid sin sida. Det var oerhört bra att vården utvecklades och den medicinska säkerheten ökade men något hände på vägen och kvinnor behövde börja anpassa sig till sjukhusens rutiner. I sjukhushierarkin placerades även den födande in som underordnad till den medicinska personalen.

1964 föddes jag utom äktenskapet av en 16 år gammal flicka. På dåvarande Södra BB var hennes vilja och behov underordnad det som var bestämt. Hon kämpade i två dygn med sin födsel. Ensam, eftersom den enda som hade tillåtelse att närvara möjligen var en barnafader. Födseln avslutades med ”slutnarkos” och klipp i mellangården. Jag var född och fick ett hem hos flickans syster. Man kan hoppas att barnmorskan kunde finnas vid hennes sida så långt det var möjligt.  Sen dess har förlossningsvården utvecklats och numera kan en anhörig eller vän närvara vid en födelse. Mödrarna får ha barnen hos sig och har större möjligheter att påverka hur de vill ha det men organisationerna är fortfarande, på många ställen, tröga och hierarkiska och den som önskar ha en barnmorska hos sig under hela födelsen kan sällan få sina behov tillgodosedda.

Barnmorskeupproret

Barnmorskeupproret2_15Våren 2012 fick Stockholms barnmorskor nog och en gräsrotsrörelse startade på Huddinge sjukhus där jag arbetade. Jag och mina kollegor konstaterade att det räckte nu. Det finns gränser för hur mycket vården kan effektiviseras och slimmas. Nära nog alla kvinnor föder barn på sjukhus och är helt utlämnade till det som ges. Vi saknade förlossningsplatser och skickade föderskorna emellan oss på sjukhusen. En extremt otrygg situation för någon som står i begrepp att möta den allra största smärta man kan möta. En situation som ska vara trygg och välkomnande istället för ett ständigt motande. ”Har du prövat att ta ett bad? ”Nja, du har lite korta och glesa värkar så det är bra om du väntar en stund till hemma. Klarar du det?” ”Du vet att du kan ta två Alvedon?” ”Jag har tyvärr helt fullt här på förlossningen men jag ska kolla om en annan förlossningsavdelning har plats. Tyvärr kanske på andra sidan stan men, men…” Till slut räckte det inte att vi sprang så fort vi kunde och trollade med knäna utan det var nog. Vi samlade oss från alla Stockholms förlossningskliniker och började ett Barnmorskeuppror som skapade en ”skräll”. Man trodde oss inte. Man ifrågasatte oss och vår verklighet. Man talade om för oss att vi inte upplevde det vi upplevde. Man talade också om för oss att kvinnor som föder barn är extremt nöjda och att vi snackade skit. Siffrorna visade att, faktiskt i princip, allt var bra.

Vad exakt var de nöjda med, undrade vi? Klart man är nöjd om man fått en förlossningsplats med en hyggligt närvarande barnmorska som var snäll. Att man kommer levande ur födseln med ett friskt barn och någotsånär helt underliv. Det är ju också så att vi sen ett halvt sekel anpassat oss till att föda barn inom sjukhusets ramar och där bemanningsmålen styr. Vem frågar efter mer då?

”Giving up is not an option”

barnmorskeupproret1I världen kämpar kvinnor för sin överlevnad. En födsel kan innebära döden. I Sverige har vi så stora möjligheter att med små medel skapa en ännu bättre vård än den vi bedriver. Vi har råd att bygga för framtiden och ge familjerna en trygg och säker vård. Det är enormt viktigt för ett samhälle med en god start i livet eftersom en otrygg födsel kan få konsekvenser inte bara för kvinnan utan hela familjen och barnet som föds.  Så hur gick det med Barnmorskeupproret? Maktstrukturerna är svåra att rå på. Kvinnosjukvården är underfinansierad och så länge man fortsätter att säga att allt är bra så går det långsamt. Vi sår frön överallt på olika sätt i landet. Vi ger oss inte. ”Giving up is not an option”, helt enkelt.

Jag bytte arbetsplats till dagens Södra BB och där får man arbeta i ett sammanhang där familjen hela tiden är i fokus. Kvinnan går sin mödravård på Södra BB. Föder i samma lokaler och eftervårdas i samma rum. Kommer tillbaka på återbesök och har stora möjligheter att träffa samma barnmorskor. Kanske rentav sin egen mödravårdsbarnmorska. Under födseln stannar barnmorskan på rummet hela tiden och finns där. Då händer någonting. Det finns tid att lyssna in, se små förändringar och vaka över skeendet. I den relation som uppstår byggs tryggheten och det är helt omöjligt att mäta i siffror den häftiga känsla som kan infinna sig. Det blir till en gemensam upplevelse och där jag som barnmorska får en stor gåva. Gåvan att få vara delaktig i födelsen.

Den svenska förlossningsvården måste utvecklas

Vi måste vidare nu. Den svenska förlossningsvården behöver utvecklas och alla familjer borde självklart ha en barnmorska vid sin sida när hon föder barn. Inte bara delvis. Det är dags att modernisera och bedriva personcentrerad förlossningsvård som är utifrån kvinnorna och deras familjers behov. Ibland är tryggheten den stora förlossningsenheten med ”extra allt”. Ibland är den lilla barnmorskeledda enheten med mödravård, förlossning och eftervård det rätta. Det väsentliga är att familjernas behov är i fokus och att vi barnmorskor kan arbeta utifrån det. Barnmorskor måste ges möjlighet att arbeta på ett vettigt och evidensbaserat sätt utifrån sin gedigna utbildning. Ett ”Barnmorskeuppror” fött ur förtvivlan är ett lågvattenmärke för ett utvecklat land som Sverige.

Eva Nordlund

Vice Ordförande Svenska Barnmorskeförbundet

Recent Posts