Med ökat exportstöd kommer inte bara möjligheter

Fallet Nito Alves vittnar om ett lyhört och snabbt agerande från Annie Lööfs sida. Detta är väldigt positivt. Samtidigt krävdes det en insats från civilsamhället för att regeringen skulle lyfta frågan om mänskliga rättigheter i en av sina bilaterala handelsrelationer. Det är oroväckande. Tyvärr saknar regeringens styrdokument för handel ett tydligt erkännande att handel även kan riskera att underminera god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. 

Den 8:e november frisläpptes 17-årige Nito Alves från sitt fängelse i Angola. Den 6:e november skickade Afrikagruppernas ett öppet brev till Annie Lööf där vi, i samband med sitt handelsbesök i Angola, bad henne att agera på Nitos situation. I ett svarsbrev från Annie Lööf meddelar näringsministern att hon tog upp Nitos fall med angolanska IT-ministern José Carvalho da Rocha. Mötet med IT-ministern ska ha ägt rum den 7:e november i huvudstaden Luanda.

Afrikagrupperna ser detta som en viktigt insats från Annie Lööfs och den svenska ambassadens sida. Inte desto mindre är det oroväckande att man i regeringens handelsdeklaration (2010) inte finner en enda mening som explicit problematiserar kring riskerna med svenska investeringar i utlandet och dess konsekvenser för mänskliga rättigheter. Handelsdeklarationen stakar ut regeringens övergripande politik på handelsområdet och är ett resultat av ett antal prioriteringar fastlagda av handelsministern Ewa Björling själv. Regeringens ambition är att handelsdeklarationen ska fungera som ett styrmedel i svenska handelspolitik samt inom andra politikområden. Genom att klicka på länken kan du läsa mer om dokumentet på regeringens hemsida : Vad är handelsdeklarationen för någonting?

I deklarationen kan man läsa ”[…] öppenheten för handel, investeringar och influenser från omvärlden är centrala förutsättningar för jobben, välfärden och tillväxten – men även därför att det gynnar viktiga mål som fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, fred och stabilitet.” (s. 1). Att i ett centralt styrdokument för svensk utrikeshandel enbart lyfta relationen mellan handel och mänskliga rättigheter i positiva ordalag är inte nödvändigtvis samstämmigt med regeringens egen samstämmighetspolitik – Poltik för Global Utveckling (PGU). PGU understryker vikten av konsekvensanalyser av insatser i som påverkar utvecklingsländer. Upprättandet av bilaterala handelsavtal eller åtgärder för handelsfrämjande, är just sådana insatser.

Så här beskriver regering rättighetsperspektivet i en skrivelse till riksdagen angående PGU (Skr. 2007/08:89) ”Regeringen stärker sitt fokus på rättighetsperspektivet. Bl.a. genom att  slå fast att konsekvensanalyser som inkluderar en analys av effekterna på respekt för mänskliga rättigheter, ska genomföras inför beslut om insatser som bedöms ha utvecklingsaspekter eller påverka utvecklingsländer.” (s. 8).

I DN debatt 17/11 2013 skriver handelsminister Ewa Björling att Sverige nu tänker öka sina handelsfrämjande åtgärder till 20 länder i Afrika och Asien. Bland dessa finner vi bland annat Angola, Saudiarabien, Kina och Ryssland. Vad dessa länder har gemensamt utöver en attraktiv marknadspotential, är att samtliga styrs av regimer som begår systematiska kränkningar av deras medborgares mänskliga rättigheter. Handel i dessa länder karaktäriseras inte sällan av komplicerade investeringsregler som verkar för att gynna en minoritet. På så vis finns det i dessa länder inte nödvändigtvis en naturlig länk mellan ökad handel och bättre samhällsstyrning.

När vi handlar med länder som Angola – landet där minderårige Nito Alves satt fängslad i nästan två månader för att ha förolämpat landets president – är det viktigt att Sverige från starten tydliggör spelreglerna och inkluderar dem i det dokument som ska styra vår handelspolitik. Utan krav på analys av investeringseffekterna på respekt för mänskliga rättigheter riskerar vi att motverka den fattigdomsbekämpning, fred och stabilitet som vi vill att handeln ska främja.

 

Screen shot 2013-11-21 at 6.51.18 PM

Recent Posts