Carin, en vinnare med stort engagemang för frörättigheter

Carin Johansson från Kungsbacka deltog i vår digitala trädgårdsmässa och kammade hem vinsten i frögissartävlingen. I en intervju berättar hon om sitt intresse för odling och frörättigheter samt inspirerar till engagemang! 

Grattis Carin Johansson från Kungsbacka som vann vår frögissartävling!

Stort tack för min fina vinst! Och framförallt så blir jag så glad när jag läser hur ni engagerar er i fröutvecklingen! Den har oroat mig länge. Det är helt otroligt hur storföretagen kan få gambla med vårt kulturarv och framtida överlevnad vad gäller matförsörjningen. Fantastiskt också att läsa om ert övriga engagemang hos kvinnliga bönder och det småskaliga jordbruket!

Hur började ditt intresse för frörättigheter?

Odling på gång i Carins trädgård. Till höger om pallkragarna står ekologisk majs, tomater odlade på frön hon tog från egna tomater förra året. Tätt intill blommar grönkålen, som hon ska ta fröer från till nästa år. Körsbärsträd längst till höger.

Jag har alltid odlat i trädgården, helst odlar jag ekologiskt och köper alltid Runåbergs fröer. I deras frökatalog läste jag om hur multinationella företag utvecklar dyra hybridfrön samtidigt som de lokala fröerna försvinner. Det är en märklig utveckling som jag förstår rör hela världen.

Var det något som engagerade dig extra när du läste vår rapport?

Jag blev väldigt glad när jag såg att ni jobbar med denna fråga, den är så viktigt, samtidigt blir man helt förtvivlad att det är så här det fungerar. Det påverkar ju på så många sätt. Om man tar corona som ett exempel, vi behöver ha inhemsk mat. Alla idéer om att det är multinationella företag som ska utveckla fröer någon annanstans, begränsar ju möjligheten till lokal mat. Om fröer utvecklas i USA, och effekterna av corona gör att de fastnar där så riskerar fröerna att inte komma fram i tid till Sverige.

Du har själv odlat hemma i trädgården under flera år, vad oroar dig som odlare?

Klimatförändringarna påverkar oss alla, vi måste hjälpas åt att anpassa odlingen efter lokala förhållanden. Jag som har odlat i 20 år har märkt en förändring, vi har inga frostnätter i juni längre, de så kallade järnnätterna, och man kan sätta ut allt tidigare. Men de sista två åren har det varit frostnätter i mitten på maj istället, jag vet inte om det kan vara järnnätterna som kommer tidigare nu. Våra fruktträd har i alla fall inte klarat så kalla nätter under blomning, vilket lett till nästan ingen frukt.

Marknad i Tanji som Carin besökte under resa till Gambia

Det går inte att ha några få sorter fröer. Om fröerna utvecklas i ett labb, är de inte anpassade för lokala förhållanden. Alla miljontals lokala fröer kommer ha mycket lättare att anpassa sig i takt med att klimatet förändras mot det fåtalet hybridsorter som tas fram. De kanske fungerar i några år. När jag köper ekologiska fröer från Runåbergs, då kan jag behålla dem i många år, grobarheten räcker länge, men köper jag hybridfröer går de bara att använda i ett år. Jag tror inte folk vet om detta. Många av hybridfröerna, som de multinationella företagen tar fram, kräver även kemikalier. Om fattiga tvingas använda de fröerna, så kommer de inte kunna skydda sig. När jag såg hur de bor ute i byarna i Gambia så förstår jag att de inte har råd att använda någon skyddsutrustning.

I höstas var du i Gambia och besökte både bönder och ett museum där du fick se lokala fröer. Vad lärde du dig under din resa?

Jag har alltid varit intresserad av odling, och när jag åkte till Gambia med familjen tog jag kontakt med en guide som visade oss en gemensam odlingsplats som var för hela byn. Hela odlingsplatsen var inhägnad för att stänga ut getterna. Vi besökte en odling där kvinnor odlar.

En dag besökte vi Tanji vid kusten, där de hade en utställning om lokala fröer och jag såg några frösorter jag aldrig hört talas om, tex findo och frö-couscous. Jag hade gärna velat testa och äta av de lokala fröerna och grönsakerna, men det var mest västerländsk mat som fanns på hotellen. Att restaurangerna och hotellen hade serverat mer lokal mat hade varit ett bra sätt att sprida kunskapen om lokala fröer.

Du nämnde tidigare kopplingen mellan kulturarv och fröer, vill du utveckla hur du ser att de hör ihop?

Kollektiv odling i Gambia

Ett frö som utvecklas på plats är bäst anpassat efter de lokala förhållandena. Runt sådd och skörd har samhället byggt upp både en mattradition och andra kulturella traditioner. Blir man då påtvingad att använda andra fröer så riskerar vi att vissa traditioner försvinner, maten man äter är en del av en tradition. Man bygger upp kunskap kring en sort, både hur man odlar en gröda och vilka lokala tekniker man använder.

Hur kommer du arbeta vidare med ditt intresse för frörättigheter och har du tips till andra som vill börja engagera sig?

Jag ska läsa på mer vad ni gör och bidra på något sätt. Dels blev jag påmind, nu när vi har pratat om corona, om hur viktigt det är vi skyddar lokala fröer. Det är en trend i samhället att äta varierad kost och, som ni skrev i er rapport, om 45 % av forskningen läggs på majs så riskerar vi att utarma möjligheten att vi i framtiden får tillgång till nya sädesslag här i väst. Jag gillar att det finns ett brett utbud av mat, men då måste vi hjälpas åt att skydda och använda de lokala fröer vi har! De får bara inte försvinna!

Foto: Privat

Recommended Posts