ICC och Afrika

För ett par månader sedan meddelade chefsåklagaren vid internationella brottmålsdomstolen (ICC) Luis Moreno-Ocampo att han beslutat att utfärda en arresteringsorder mot Libyens ledare Muammar Gadaffi samt två medarbetare till honom, varav den ene är Gadaffis son. Anklagelsen är brott mot mänskligheten. Sedan ganska exakt ett år sedan är även en arresteringsorder utfärdad för Sudans president Omar al-Bashir, för folkmord begångna i Darfurprovinsen.

Afrikanska Unionen (AU) deklarerade nyligen att man inte kommer att samarbeta med ICC för att arrestera al-Bashir eller Gadaffi. Anledningen är främst att man anser att ICC fokuserar enbart på Afrika medan illdåd begångna i andra världsdelar ignoreras. Och det är en ståndpunkt som en förkrossande majoritet av AU:s medlemsländer står bakom. Undantaget är Botswana, som sagt att man kommer att följa rekommendationer från ICC.

Namibias justitieminister Pendukeni Iivula-Ithana ställer sig nu även hon öppet bakom AU. ”ICC jagar enbart efter afrikanska ledare”, sa hon nyligen i en tidningsintervju. Och även om det kan tyckas vara moraliskt tveksamt att ge sitt passiva stöd till individer som al-Bashir och Gadaffi, så har såväl AU som den namibiska justitieministern onekligen rätt i att det är afrikaner som ICC fokuserat på.

Sedan starten 2002 har ICC enbart utfärdat arresteringsorder för afrikaner, i länderna Uganda, DRC, Centralafrikanska republiken, Sudan, Kenya, Libyen och Elfenbenskusten. Gällande ett flertal andra länder, till exempel Colombia, Irak och Afghanistan, pågår undersökningar, men inga åtal har väckts.

”Vi är varken motståndare till rättvisa eller domstolen, vi är emot det sätt som vilket denna rättvisa utmäts. Varför är det bara afrikaner som ställs inför rätta? Det är frågan vi ställer oss”, sa AU-kommissionens ordförande Jean Ping nyligen. Och oavsett hur mycket man avskyr al-Bashir och Gadaffi är det svårt att inte undra över samma sak.

Recommended Posts