Valhistorik

I helgen läste jag en uppsats av sociologen Luis de Brito som handlar om valen i Moçambique från självständigheten och framåt (Uma nota sobre voto, abstenção e fraude em Moçambique – september 2008), det vill säga president- och parlamentsval 1994, 1999 & 2004 samt lokalval 1998 & 2003. de Brito uppmärksammar att Frelimo visst haft makten sedan självständigheten 1975 men att oppositionen varit en rejäl utmanare vid varje val, och enligt de Brito är det sannolikt att Frelimo faktiskt förlorade valet 1999 men behöll makten tack vare fusk med röster (det är något jag hört av andra oberoende källor också).
Vid det första valet två år efter fredsavtalet 1992 var det ett relativt jämnt lopp där Frelimo med liten marginal lyckades vinna absolut majoritet i parlamentet.
Karakteristiskt i samtliga val är att de två partierna har ”sina” provinser. Frelimo dominerar i de tre södra provinserna samt de två allra nordligaste mot Tanzaniska gränsen (som var de områden som Frelimo först befriade från kolonialmakten) medan provinsbefolkningarna däremellan stödjer Renamo.
Renamo bojkottade landets första lokalval 1998, vilket de Brito anser var en taktisk miss eftersom de säkert skulle vunnit flera kommuner som hade gett partiet nyttig erfarenhet av att regera. Året därpå, 1999, ingick Renamo en valkoalition med flera småpartier för att vara säker på att besegra Frelimo. Som alltså misslyckades, kanske på grund av valfusk.
Noterbart är att valdeltagandet sjönk markant, 30 procent av väljarkåren gick aldrig till valurnorna – jämfört med en frånvaro på 12 procent 1994.
Enligt den officiella versionen behöll partierna nästan samma antal mandat i parlamentet och president Joaquim Chissano fick fortsatt förtroende av drygt hälften (52,3%) av befolkningen. Renamo vägrade erkänna nederlaget, speciellt med tanke på att institutionerna som skötte valet kontrollerades av Frelimo och kännetecknades knappast av öppenhet.  Sociologen de Brito är övertygad om att Frelimo lyckades stjäla några röster här och där, däremot är det inte givet att Renamo och Dhlakama skulle ha vunnit – men det skulle varit ett väldigt jämnt lopp. Kanske förlorade Renamo valet då en av partiets mest kända personer Raul Domingos hoppade av och bildade eget parti (med stöd från Frelimo hävdar Dhlakama). Domingos lyckades inte särskilt väl i valet men varje röst på honom var en förlorad röst för Renamo.
Det internationella samfundet stödde inte Renamos anklagelser om valfusk vilket enligt Luis de Brito berodde på att givarsamhället föredrog Frelimo vid makten eftersom man tvivlade på Renamos kapacitet att styra landet.
Frelimo lärde läxan efter 1999 års knappa valseger, det stod klart att det inte alltid skulle vara givet att partiet skulle vinna val. Något måste göras – det första blev att Chissano fick stiga ner till förmån för Armando Guebuza som lanserades som ny presidentkandidat.
Han och Frelimo satsade stort på att återvinna folkets förtroende, bland annat genom att tydligt distansera sig från föregångarens ”låt-gå politik” och istället kräva krafttag mot den utbredda korruptionen.
Å ena sidan kan man säga att de lyckades bra då Guebuza fick 64 procent av rösterna, å andra sidan är tveksamt hur legitim president han egentligen är då hela 60 procent av väljarkåren struntade i att rösta. Kommunvalet året innan hade redan indikerat om lågt intresse bland väljarna – i snitt röstade endast 24 procent i kommunerna.
En intressant iakttagelse av de Brito är att Frelimo förlorade cirka 110 000 röster i Maputo 2004 jämfört med fem år tidigare, medan Renamo behöll sin lilla väljarbas i huvudstaden (det vill säga i Maputo, i resten av landet var det Renamo som var de stora förlorarna, det var alltså först och främst oppositionens anhängare som struntade i att rösta).
Det bekräftar vad jag själv upplever i Maputo. Av mina vänner i huvudstaden så har jag ännu inte hört någon som tänker rösta på regeringspartiet – ingen av dem är aktiv i något annat parti – utan de tänker rösta mot Frelimo,  inte för Renamo eller MDM eller vilket annat parti det nu blir. En polare sa ”det funkar inte att rösta blankt här som en missnöjesmarkering – för de röstsedlarna fyller Frelimo i själva….”
Nåja, imorgon hoppas jag främst på en sak – att fler än vid valet 2004 bekymrar sig om att rösta.

Recent Posts