Strulig tisdagsförmiddag

Kom till jobbet tidigare än vanligt. Redan då borde jag ha anat varthän det barkade. Efter en halvtimmas korrespondens vid datorn tar jag mig ut till bilen igen för att köra till huvudkontoret för Södra Afrikas sämsta och dyraste Internetleverantör. Bilen står snett, eller rättare sagt den lutar märkligt. Jomenvisst såklart. Däcket som jag fick lagat så sent som igår är helt platt. Fan också. Igår hade jag vid förmiddagsfikat lovordat Moçambiques samlade kår av mekanikerna för effektivitet. Framför allt var det billigt, rent löjligt billigt. För arbetet att plocka av hjulet, rulla in det i verkstaden, laga punkteringen samt sätta tillbaka däcket på plats betalade jag 65 meticais. Det är 18 svenska riksdaler. Min luttrade moçambikiske kollega påpekade dock genast att de förmodligen gjorde det jobbet billigt för att skapa mer arbete framöver. Hm, det verkar sannerligen inte bättre. Domkraften stals för någon månad sen och det har inte blivit att jag köpt någon ny. Jag gör som jag brukar när jag inte vet vad jag ska göra: ringer Unac. Koordinatör Nhampossa satt i möte med typ Världsbankschefen men förstod att det var ett viktigt och brådskande assunto. Han skickade en av chaufförerna genast. Senhor Justinho kom på fem minuter med en skimrade röd domkraft. Under de fem minuternas väntan på Justinho hade jag hunnit misslyckas med att lösgöra reservhjulet som hänger i en anordning skapat av sadistiska ingenjörer. Bilen stod parkerad i härligt solsken och det var inte en grad under 40. Bara att låsa upp hänglåset till kättingen som hittills förhindrat reservhjulet från att bli stulet en tredje gång gjorde mig nedsmutsad från topp till tå. Smuts som dock rann av mig i strida svettfloder. Vid ankomst gav Justinho mig en frågande blick men moçambikisk artighet hindrade honom att säga något. Han lossade reservhjulet med enkelhet utan att få ett dammkorn på sig. Säkert en lustig bild, moçambikiern byter hjul enkelt och smidigt, bredvid står den svettskitiga vitingen och bara glor. Jag tackar Justinho ödmjukast, stiger in i bilen fullständigt dyblöt och har redan börjat formulera de portugisiska fraser, inte så få palavraões, som jag ska använda i mitt möte med däckreparatören. Då upptäcker jag att passagerardörren står på glänt, märkligt hinner jag tänka innan jag inser att min väska är borta. Helt sjukt, medan jag låg under bilen och försökte få loss reservhjulet hade någon påpasslig rackare snabbt som en vessla öppnat dörren och ryckt min jobbväska. Däri fanns inget värdefullt för tjuven däremot en hel massa av värde för mig. Jobbigt jobbigt. Luften gick helt ur mig och jag kom mig aldrig ens för att skälla ut mekanikern utan lämnade bara däcket till honom och mumlade lite över hans tämligen retoriska fråga om jag fått punktering igen.Jag åker till Södra Afrikas sämsta och dyraste Internetleverantör imorgon istället. Där får jag säkert tillfälle att använda mina palavraões.

Recent Posts