Sjuka kackerlackor?

I helgen var jag på grund av en envis infektion tvungen att besöka det centrala sjukhuset som ligger på Avenida Eduardo Mondlane i Maputo. 40 kronor och tre timmar fattigare öppnade jag dörren till ett litet skitigt rum med avskavd färg där en sjuksköterska väntade på mig sittandes vid ett rangligt skrivbord med sliten yta.

Jag blev tillsagd att lägga mig ner på något som mer liknade en sanitär oangelägenhet än en brits medan sköterskan försvann för att hämta en kanyl i rummet bredvid.

Liggandes där, på den lortiga britsen i det sunkiga rummet, tänkte jag på den svenska sjukvårdens anspråk på ändamålsenliga och lättstädade lokaler med inredning av slitstarka material godkända i enlighet med landstingens normer och policyer. Mindes en artikel jag läst i läkartidningen om att det idag finns allt fler moderna sjukhusrum som, förutom att ta hänsyn till basala krav, månar om att miljön är stimulerande för patienterna eftersom detta påskyndar läkningsprocessen. Ljusår från verkligheten i Maputo pimpas rummen i återhämtningens namn…

Då, precis när jag med viljestyrka motat sjukhusskräcken i grind, ser jag det som inte borde få finnas i ett rum dit sjuka människor vänt sig för att bli friska; kackerlackor. Hela jävla, ursäkta franskan, högra hörnet av rummet var fullt av kackerlackor.

Fattigdom och rikedom har alltid figurerat som centrala motsatspar i sagor och litteratur trots att de i grunden är flerdimensionella och kulturspecifika begrepp. Relativa alltså. Men de fundamentala värderingarna som vilar bakom gängse uppskattningar av begreppen torde dock kunna enas om att en invasion av kackerlackor i landets främsta offentliga sjukhus är ett fenomen som sorteras under fattigdom. Ingenting annat.

Recent Posts