Pseudovetenskap och proteingröt

”Det här tillskottet kan reducera hiv-viruset för resten av livet”, meddelade Moçambiques expresident Joaquim Chissano (1986 – 2005) inför ett samlat pressuppbåd i Maputo den 21 mars.

Det nya preparatet påstods kunna bota miljontals hiv-smittade afrikaner och därmed lindra en av södra Afrikas största plågor. Nyhetsvärdet i en region där 22,5 miljoner människor lever med viruset var enormt.

Trovärdigheten likaså. Chissano flankerades ju inte bara av Zambias expresident Kenneth Kaunda utan även av världens mest kända aidsforskare, Luc Montagnier – belönad med nobelpriset 2008 för sin upptäckt av just hiv-viruset. Montagnier är även sedan 1993 chef för organisationen World Foundation for Aids Research and Prevention, WFARP, ett globalt nätverk för hiv-forskning som är kopplat till FN-organet Unesco.

Tillsammans hade trion förenat kompetens med resurser och etablerat företaget Edge to Edge Global Investments, som i sin tur kontrakterat det sydafrikanska företaget Imuniti Holdings för att tillverka preparatet som lanserades under namnet ”Imuniti Nutritional Supplement Combo Pack”.

Det var detta tillskott som alltså kunde reducera HIV-viruset för resten av livet, enligt Chissano.

Jag minns att jag tänkte, mitt skeptiska anlag troget, att det här låter för bra för att vara sant.

Och mycket riktigt. ”Immunitetspaketet”, som fräckt lanserades som ett alternativ till bromsmediciner, visade sig bestå av proteinberikad gröt, renande droppar och diverse växtextrakt, läser jag i Fokus.

Och visst vore det underbart om gröt och spirulina kunde rädda miljontals människor från lidande och död, men tyvärr så finns det inga belägg för det. Även om Imuniti Holdings hävdade i ett pressutskick att professor Montagniers studie visade en ”påtaglig minskning av virusets DNA” hos 71 procent av de hiv-smittade patienterna som deltog. Men dessa magiska siffror är ingenting annat än falsk marknadsföring i sin fulaste skepnad. Det är en sak glida på sanningen om rynkor och viktras, men liv och död förtjänar mer respekt än så.

Montagiers ”kliniska studie” utförd på ett forskningsinstitut i Abidjan, Elfenbenskusten, är ett hån mot den vetenskapliga forskningens fundament att borga för kunskapens tillförlitlighet. Urval, kontrollgrupp, substanser – ingenting redovisades som kunde bekräfta slutsatsen om den påtagliga minskningen av virusets DNA.

Lyckligtvis har företaget tvingast modifiera uttalandet om effekterna från tvärsäker effekt till preliminärt lovande.

Montagiers agerande är en gåta då pseudovetenskap från en Nobelpristagare är lika svårt att rättfärdiga som att smälta.

Även Chissano, ett profilerat och uppskattat språkrör i hiv-frågan, förbryllar mig med sin lovssång till proteingröten. För några år sedan, i rollen som landets främste ledare, betonade han vikten av en noggrann bedömning av effekterna av den dåvarande politiken och åtgärderna i kampen mot pandemin. Han uppmanade de lokala parlamenten att samråda med befolkningen i syfte att maximera effekterna av en informationskampanj för att bekämpa den dödliga sjukdomen.

”Det är absolut nödvändigt att hitta de bästa formerna av kommunikation så att vi kan kontrollera om informationen som förmedlas till befolkningen är korrekt och når dem på bästa sätt”, orerade Chissano.

I dag tycks han resonera annorlunda vad gäller kommunikation, innehåll och trovärdighet.

Recent Posts