Parasitångest

Två gånger tidigare har jag suttit i det lilla väntrummet på den privata hälsomottagningen Clinica 222 i Maputo, där MTV Africa står för underhållningen och ett brev från adminstrationen tackar patienter immuna mot korruption på förhand. Båda tillfällena var det feber, utmattning, stelhet i leder och halsont som motiverade mig att ta ett malariatest. 20 kronor vid receptionen, ett stick i fingret och en timmes väntan sammanfattar proceduren som både första och andra gången resulterade i ett negativt provsvar.

När jag nyligen vaknade med liknande symptom och tog min hälsoångest till Clinica 222 för ett tredje test kände jag mig som en patetisk hypokondriker. Rättfärdigade dock mitt beslut att belasta sjukvårdens redan bristfälliga kapacitet med påminnelsen att jag, som inte knaprar malariaprofylax, heller inte kan kosta på mig nonchalans.

I Moçambique dör faktiskt fler människor av malaria än av någon annan sjukdom, vilket gör sjukdomen till landets största hälsoproblem. Enligt uppgifter från Hälsodepartementet registrerades cirka 35 miljoner fall av malaria under perioden 1999-2009. Instituto Nacional de Estatisticas – motsvarande SCB – ger i sin tur för handen att malariainfektioner ligger bakom 40 procent av alla läkarbesök inom öppenvården och står för 30 procent av alla dödsfall som registreras på sjukhus.

Varje år dör över en miljon människor i världen av detta morbida triangeldrama mellan parasit, mygga och människa, varav de allra flesta är barn söder om Sahara, trots att sjukdomen är lätt att behandla. Historierna om impregnerade myggnät som blir brudklänningar, fiskenät och skydd mot fåglarnas angrepp på odlingar påminner oss om att malaria är ett problem som härjar värst bland dem som nästan inget har.

Mot den bakgrunden är det fullkomligt orealistiskt att tala om hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning utan att på allvar inkludera malaria i diskussionen. Vilket förvisso görs. Men med tanke på det stora antalet människor som fortfarande dör trots att infektionssjukdomen enkelt botas med adekvat behandling blir slutsatsen att de globala insatserna är för klena.

För att minska det mänskliga lidandet och det ekonomiska bortfallet som sjukdomen orsakar, enligt WHO kostar malaria den afrikanska kontinenten över 84 miljarder kronor årligen, krävs mer resurser till seriösa investeringar i informationsarbete, distribution av myggnät och ökad tillgång till mediciner även där sjukvårdens infrastruktur lämnar mycket att önska.

Vad gäller mina egna överspända farhågor så stillades de återigen av det tredje negativa provsvaret.
Sofia vs parasitmyggorna: 3-0.

Recommended Posts