Matkuponger utan mottagare

Som jag skrev igår avser regeringen införa subventioner till vissa utvadla som inte ens har råd att köpa mat.

De fattigaste medborgarna i Moçambique spenderar 70 procent av den disponibla inkomsten på livsmedel, vilket kan jämföras med den lilla övre medeklassen som lägger 10 procent och svenska hushåll som spenderar circa 13 procent av inkomsten på mat. Siffrorna avslöjar inte bara att klasskillnaderna är enorma utan även att majoritetens livsdrama utspelar sig på de nedersta stegen av Maslows behovstrappa. Vi snackar alltså mer överlevnad än självförverkligande.

Det råder därmed inga tvivel om att människorna med en inkomst under 2000 meticais, som regeringen avser bevilja matkuponger, faktiskt är i behov av stöd.

Men spar på applåderna, ett ifrågasättande av strategins bakomliggande konsekvensanalys är tveklöst på sin plats.

Varför väljer regeringen endast elva städer som målgrupp för subventionerna när 70 procent av Moçambiques befolkningen är bosatt på landsbygden?
Medan levnadsstandarden har ökat något i städerna så har en motsatt utvecklingen skett på landsbygden, där 57 procent lever under fattigdomsgränsen vilket betyder mindre än en dollar om dagen. Att den kroniska undernäringen bland barn under fem år ligger på 47,2 procent ger en vink om situatuonens allvar.

För övrigt är jordbrukssektorn, som sysselsätter 86 procent av befolkningen, den enda sektorn med en minimilön under 2000 meticais. Industriarbetare, fiskare, tjänstemän, byggnadsarbetare, hantverkare, med flera, diskvalificeras från subventionen då deras löner spränger taket med några hundra meticais i månaden, mindre än hundra svenska kronor. En rimlig fråga i sammanhanget lyder därför: hur många kombinerar arbete i jordbrukssektorn med boende i en provinshuvudstad? Utan att ha svart bälte i mocambikisk demografi kan jag meddela att svaret är ytterst få.

En annan fråga är varför regeringen utesluter den informella sektorn som anställer mer än 70 procent av den arbetsföra befolkningen och står för 30 procent av landets BNP?

En till när vi ändå håller på, hur ska distributionen ske i redan svaga administrativa system?

Bristen på övertygande svar skvallar oavkortat om subventionens symboliska karaktär.

Det är inte första gången en reform lanseras omringad av fler frågetecken än övertygande argument. Och det är inte första gången jag kommer att upprepa vikten av att istället fokusera på strategier som på allvar stärker dynamiken i ekonomin och ökar produktionen.

För alldeles oavsett hur mycket politikerna försöker framhålla den internationella prisstegringen som syndabock och motiv till åtgärderna så finns det anledning att tvivla. Visst, dåliga veteskördar i Ryssland är en bidragande faktor till att levnadskostnaderna har blivit dyrare för Fulano, men den verkliga boven i dramat återfinner vi på hemmaplan. Han är seglivad och opererar under namnet politisk misskötsel.

Recent Posts