Leitura

Igår fick jag en reprimand av en person som jag intervjuade, för övrigt pappan till författaren Mia Couto. Senior Couto tyckte det var ynkligt att jag efter mer än fem år i landet ännu inte läst en roman på portugisiska. Jag försvarade mig med att jag har läst några böcker facklitteratur på portugisiska samt att jag varje dag läser dagstidningar. Dessutom har jag god tillgång av böcker på svenska och engelska, så behovet har liksom aldrig uppstått. Det dög inte alls ansåg Couto och rabblade upp en drös skönlitterära boktips av moçambikiska författare. Till slut gav han mig en bok och en månad för att läsa ut den. Boken är skriven av journalisten Daniel da Costa och är en novellsamling med korta, korta berättelser på ofta bara ett par sidor. ”Då ska du inte hinna tröttna innan du läst klart varje novell”. Nja, jag tragglade mig igenom två igår kväll och blev väl inte helt begeistrad, däremot bekymrad över mitt usla ordförråd på portugisiska.
Från början hade jag en plan som innebar att läsa just romaner för snabbare inlärning av portugisiskan. Böcker som jag redan läst på svenska eller engelska så borde väl inte vara så himla svårt, tänkte jag i min enfald. Första försöket var Triunfo dos Porcos, mer känd som Djurfarmen av George Orwell. Efter två sidor hade jag inte begripit någonting och strukit under vartannat ord för att slå upp i lexikon senare. Det tog helt bort läslusten och jag tog varken upp den eller någon annan portugisisk bok igen. Tills nu då.

Recent Posts