Glada, snoriga, sovande, barfota…

Ett barns värnlöshet väcker i nästan alla individer en empati som inte behöver motiveras på ett rationellt plan eftersom viljan till omhändertagande vilar på mänsklighetens djupaste grundvalar. Hur samhället behandlar sina mest sårbara sägs vara en träffsäker värdemätare på hur stark empati och patos som historiens vindlande framfart har ackumulerat. Vår inställning till de allra svagaste, speciellt barnen, avslöjar med andra ord graden av mänsklighet i våra förfaranden.

Ett av mina starkaste intryck från Moçambique handlar just om alla dessa vackra barn som i tänkbara och otänkbara situationer ständigt är närvarnade. Glada, snoriga, sovande, barfota, nyfiket observerande. Tryggt insvepta i mammas capulana, ett traditionellt tygstycke som är urtypen av en Babybjörn, är de med från gryning till solnedgång. Redan innan småttingarna har tagit sina första steg har de vandrat varenda gata i staden, avverkat varenda fåra på machamban.

Jag tänker ofta på, och glädjer mig åt, hur sällan jag hör barnen här gråta. Tyvärr har telefonisterna på organisationen Linha Fala Criança (LFC), tänk svenska BRIS, däremot hört desto mer gråt.

Under perioden november 2009 till mars 2011 tog LFC emot cirka   90 000  samtal om våld mot barn över hela landet, vilket motsvarar ett genomsnitt på 5 000 per månad.

29 procent av fallen av våld och övergrepp mot barn rapporterade till organisationen begicks av dem som egentligen borde vara den yttersta garanten för säkerhet och välmående – föräldrarna.

Joaquim Nhampoca, chef för forskning, analys och spridning av information till tjänst för kvinnor och barn, en avdelning kopplad till inrikesministeriet, hävdar att antalet ärenden som rör kränkningar av minderårigas rättigheter ökar stadigt. 2010 registrerades 24 555 ärenden jämfört med 19 965 samma period 2009.

År 2004 genomförde regeringen i Moçambique, med stöd av Unicef, en rättslig översyn där luckor i lagstiftningen gällande barnens rättigheter identifierades. Trots de betydande åtgärder som vidtagits under de senaste åren i syfte att förbättra de politiska och rättsliga instrumenten, utsätts fortfarande många moçambikiska barn för våld, övergrepp, misshandel, utnyttjande, människohandel, barnäktenskap och andra former av övergrepp och exploatering.

Och varje gång det händer påminns vi om vuxenvärldens svek gentemot de mest värnlösa, barnen, vår gryning och solnedgång.

Recent Posts