Fröken Julie

Fick en inbjudan från svenska ambassaden till att gå och se på smygpremiären av Henning Mankells uppsättning av Fröken Julie på Teatro Avenida i Maputo. Typiskt nog är jag inte i stan på söndag. Helt klart kommer jag att gå senare när pjäsen fått ”riktig” premiär.
Nedan några ord från Henning Mankell.

Inför söndagens föreställning av Strindbergs ”Fröken Julie”.

När August Strindberg 1888 skrev ”Fröken Julie” var han  39 år gammal. Han bodde vid tillfället i Danmark, hans äktenskap med Siri von Essen blev allt svårare att kontrollera. Stridberg skrev pjäsen på mycket kort tid. Det vilar en rastlös otålighet över texten, ett ursinne kanske, och man anar Strindberg i alla pjäsen tre rollfigurer.

Fröken Julie handlar i korthet om en ung adelsfröken som en midsommarafton attraheras av betjänten Jean, som arbetar för hennes far. Det slutar med att dom går till sängs med varandra. På morgonen beslutar hon sig för att ta livet av sig, på grund av det som skett. Kristin som är Jeans fästmö vaknar och undrar vad som pågått under natten i hennes kök…

Den här ganska enkla teaterpjäsen är det svenska teaterstycke som är det i särklass mest spelade i världen. Inte undra på. Det finns en kraft i historien som kan igenkännas i alla kulturer. Någonstans spelas denna pjäs alltid, året runt, i världen.

När vi nu bestämt oss för att spela Fröken Julie här i Maputo har det varit nödvändigt att göra vissa ändringar. ”Fritt efter August Strindberg”, kanske man borde skriva, med tanke på allt jag har gjort om en smula. Men här i Mocambique firas ingen midsommarafton, här finns inga herrgårdar och heller inga grevar – fröken Julies far. Jag har flyttat pjäsen till en igenkännbar miljö i Maputo. Fröken Julie är dotter till en minister och Jean – Carlisto som han heter hos oss – är hennes chaufför. Kristin är i stort sett samma som hos Strindberg. Men jag har också flyttat handlingen från herrgårdsköket till en plats utomhus.

Ändå är det Strindbergs drama vi spelar. Det har gått 121 år sen pjäsen skrevs. Men den är fortfarande lika vital som den gången. Det handlar om klasskamp, om kärlek och hat, kanske också förtvivlan och drömmar. Det är kort och gott en rasande bra teatrpjäs!

Varmt välkomna!

Henning Mankell
 

Recent Posts