Företagskolonialism

IMG_6687Ett högaktuellt fall rör projektet ProSAVANA i Moçambique. Projektet är en trepartsuppgörelse mellan Brasiliens, Japans och Moçambiques regeringar som går ut på att 14 miljoner hektar (!) mark i norra Moçambique ska omvandlas till storskaliga, kommersiella jordbruk för export av främst majs och soja till asiatiska marknader. Problemet, utöver att storskaliga, kommersiella jordbruk sällan (om någonsin) kan samexistera med miljön, är att det redan bor ungefär fyra miljoner människor i de provinser ProSAVANA planerar verksamhet i. Människor som är beroende av sina småskaliga jordbruk. När stora ingrepp görs i naturen såsom bevattningssystem, påverkas även kringliggande områden. Området kring 14 miljoner hektar är ganska stort. Därför är det svårt att förutse vidden av ProSAVANAs konsekvenser för miljön i norra Moçambique. Vad som är desto lättare att förutse är tvångsförflyttningarna. Dels då miljontals människor inte längre kommer kunna odla och försörja sig på sina marker och därför måste flytta för att överleva. Men också för att arbetet med att tvångsförflytta människor redan börjat.

Det kan vara svårt att ta in, att det är år 2015 men att Afrikas resurser bevisligen fortfarande ses som en All-You-Can-Eat buffé. Kolonialism talas ofta om som en period, som om den vore över. Det misstaget gör inte vi. Gällande ProSAVANA och uppgörelsen Brasilien, Japan och Moçambique är det ju inte moçambikiska småbönder som ingått partnerskapet utan politiker med egna vinstintressen samt företagare med politisk förankring som fattat beslut över huvudet på sina landsmän. Det är nämligen bara staten i Moçambique som har rätt att sälja mark. Oavsett vem som lever på och av den. Det behövs en ny syn på en ny kolonialism. Den flyger lätt under radarn då det inte längre (alltid) behövs vapen för att kolonisera och då de koloniserade länderna ger sitt juridiska godkännande. Men konsekvenserna för de som berörs är desamma.

Johan Andersson
Praktikant Afrikagrupperna

Recommended Posts