Efter kampanj kommer reflektion

Den månadslånga valkampanjen tog slut i helgen. Idag och igår ägnas åt reflektion innan morgondagens val.
Vad kan man säga om kampanjen?  Tja, det här var den fjärde som jag upplevt i Moçambique och fortfarande saknar jag en sakpolitisk debatt som särskiljer partierna ifrån varandra. Vad man vill och framför allt hur man ska uppnå detta.
På tv har man kunnat följa partiernas kampanjande på landsbygden. En hop människor  klädda i nytryckta partitröjor skränar och sjunger där de drar fram i de avlägsnaste byar. Invånarna ser närmast förundrade ut när kampanjledaren berättar hur de ska rösta och visar en bild på partiledaren för säkerhets skull. Alla tillfrågade säger att de tänker rösta på just det partiet som råkar vara i byn för tillfället. Det hade jag också sagt.  Verkar inte de boende tillräckligt entusiasmerade så börjar kampanjledaren mässa högre att ” vi ska bekämpa fattigdom, vi ska bygga väggar, vi ska se till att alla får gå i skolan, vi ska se till att alla får sjukhusvård etc etc”. Det sägs dock aldrig precis hur man ska till exempel bekämpa fattigdom.
Inget parti är sämre än något annat,  alla de tre större partiernas landsbygdskampanjer ser likadana ut. Vad jag försöker säga är att jag saknar ett parti som förklara hur de tänker förbättra situationen för folket som ska rösta på dom. Ett parti som till exempel säger att ”får vi makten tänker vi höja inkomstskatten för höginkomsttagarna i Maputo, för då kan vi spendera mer pengar på utbildning och hälsa på landsbygden”. Ett annat parti skulle kunna säga att ”som regeringsparti tänker vi avskaffa all företagsbeskattning så det blir enklare att investera i landet, på så sätt kommer vanligt folk att får jobb och försörjning”. Men nada, inget parti säger varken bu eller bä om ideologiska spörsmål. Varför är det så? En orsak är förmodligen biståndsberoendet. När hälften av statsbudgeten varje år kommer från utländska givare är manöverutrymmet för ideologiska språng inte stort – definitivt inte ifall det innebär en politik som givarna inte samtycker till.
En annan orsak kan vara kopplat till utbildning och fattigdom. Man brukar säga att i Sverige har folket svårt för att sätta sig in i valfrågor (särskilt när det gäller EU-val). Jag skulle tippa att den svenska befolkningen är bland den mest utbildade i världen. Moçambique är enligt FN:s Utvecklingsprogram det tionde fattigaste landet i världen, där nästan hälften av befolkningen inte kan läsa eller skriva. Nä, jag säger inte att mocambikier är för dumma för att kunna välja regering, verkligen inte. Men jag tror ändå att gynnsamma förutsättningar hjälper en människa att göra rationella val – för att sätta sig in i politiska frågor och inte minst kunna, eller våga, sätta krav på sina politiker och partier.  Ytterligare en orsak kan vara den auktoritära erfarenheten, först 500 år av kolonialt styre därefter nästan tjugo år med en totalitär socialistregim innan det första demokratiska valet 1994 – vilket betyder att Moçambique än bara är en demokratisk tonåring.

Recent Posts