Dog-eat-dog

Det är omöjligt att ens försöka räkna hur många entreprenörer jag passerar under promenaden på 20 minuter från min lägenheten till kontoret. Jag går förbi kvinnor stationerade vid trafikljusen som erbjuder cashewnötter till stressade bilister, män med färska snittblommor importerade från Sydafrika som hoppas kunna profitera på romantiska infall och kids, egentligen hemmahörandes i skolbänken, som istället sköter ruljansen i en liten plåtkiosk där baguetter langas till hungriga förbipasserande.

Gata efter gata med ett aldrig sinande utbud av provisoriska butiker i form av kylväskor med öl, läsk och vatten. Stånd med begagnade kläder, tidningar, frukt och grönsaker– lägg därtill de ambulerande försäljarna med krediter till mobiltelefoner, killarna som drar risiga vagnar överlastade med bananer, försäljarna av träsniderier, smycken, ballonger, – och voilà, du har en gigantisk informell sektor som utgör en konstant närvarande del av stadsbilden.

Hade min bakgrund varit företagsekonomi på Handels så hade jag förmodligen hakat upp mig på avsaknaden av diversifiering i gatuförsäljarnas utbud. Alternativt fascinerats av den okuvliga entreprenörsandan hos människorna som under komplicerade förhållanden trixar sig fram genom gränstrakterna och handlar med allt och alla under vägen. Nu är jag däremot statsvetare, vilket innebär att tankarna när jag ser killen som varje dag vandrar gatorna med sina skarvsladdar istället handlar om de strukturella betingeelserna bakom ruljangsen.

Den informella sektorn är ingenting annat än ett sätt att överleva och skapa drägliga levnadsbetingelser för människor som hindras från att verka i den formella ekonomin. Alla som på grund av bristande utbildning, avsaknad av arbetstillstånd eller efterfrågad kompetens nekas tillträde till de etablerade kretsarna får helt enkelt bygga upp egna nätverk. Reser byråkrati och korruption hinder blir det nödvändigt att skapa ett parallellt system bortom regeltvång och maktmissbruk.

Trots att endast 700 000 människor är anställda inom den formella sektorn så tycks politikerna köra strutsvarianten och hoppas på en sorts spontan normalisering. Men innan ett skifte är möjligt måste beslutsfattarna acceptera att den informella ekonomin är en realitet. Förstå dess natur. Och agera.

Tills dess fortsätter jag att stödja kvinnan med grönsakerna på ett tygstycke. Kvinnan som berättar att hon tjänar 20 kronor per låda tomater och avslutar med: ”Aquilo é um mundo cão”.

A dog-eat-dog world…

Recent Posts