Cuamba

De väntar inte på någon personligen, de är bara här av nyfikenhet, sade min kollega Santos och nickade mot ansamlingen av människor på den anspråkslösa flygplatsens takterrass. En anonym välkomstkommittee driven av samma nyfikenhet som får invånarna i en svensk byhåla att utan diskretion utforska främlingen i kioskkön, tänkte jag, medan duggregnet omfamnade oss utanför planet som tagit oss från Maputo i söder till Lichinga i norr.

Vår destination är Cuamba och framför oss väntar en veckas arbete i form av utvärdering av projekt, utbildning och stöd tillsammans med Afrikagruppernas samarbetspartners Olaka och Hankone.

Föreningarna arbetar i samverkan med övriga civilsamhället och hälsovården med information och rådgivining för att minska spridningen av hiv och aids. Det förebyggande arbetet mot hiv har med tiden fördjupats genom intern kompetensutveckling till att även inkludera jämställdhetsperpektiv och familjeplanering. De utbildade aktivisterna, vissa smittade andra inte, arbetar hårt för att lindra konsekvenserna för dem som redan har infekterats. Långa sträckor avverkas på cykel för att kunna ge de sängliggande vård, medicin, baspaket i form av livsmedel och, inte minst, psykologiskt stöd. Föreningarna har även odlingar, så kallade machambas, för förbättrad mathållning och försörjning för sina medlemmar.

”Tur att ni inte anlände igår för då blockerade översvämningarna framkomligheten”, skrattade vår luttrade chaufför som ska köra oss till Cuamba.

Naturens krafter i kombination med landsbygdens eftersatta infrastruktur – glöm asfalt – förutsätter meterologisk flax och reservdäck för att resan ska flyta i fas med beräkningarna. Och trots att vi hade tur, bara en punktering, visade sig passagen Lichinga – Cuamba vara en nio timmar lång resa på vägar i så dåligt skick att det ändlösa stötandet provocerat av monstruösa håligheter antog skepnaden av subtil tortyr de sista milen.

Nyfikna blickar observerade vår framfart genom de små byarna där vardagens gilla gång är ett samspel med naturens förutsättningar. Stundvis passerade vi barn som skrämda av bilen flydde tillbaka till tryggheten i de små lerhusen med vasstak omringade av enorma solrosor.

Landskapet i provinsen Niassa präglas till största delen av småskaligt jordbruk med odlingar lika delikata som de är robusta. Levnadsstandarden är precis som utbildningsnivån låg, självförsörjning är regel och vardagen erbjuder fler utmaningar än valmöjligheter.

Tobaksodlingarna avlöste majsfälten under den indigofärgade himlen med drömliknande molnformationer, yra höns sprang längs väggrenen i ett David och Goliat-race med jeepen och färgglada tyger dansade förbi. Scenariot utanför fönstret skiftade oupphörligt men ständigt närvarande i bilden var aktiviteten av människor som hämtade, samlade, lyfte, brukade, skrubbade och skördade. Det enda undantaget inträffade när vi lämnade de vidsträckta kuperade fälten och genomträngde tropiska skogar där spåren av mänskliga aktiviteter var obefintliga.

Moçambique är ett fascinerande land som likt en rysk docka erbjuder betraktaren skiftande landskap, kulturer och erfarenheter. Är du som resenär bara tillräckligt närvarande upptäcker du historier i det inre av platserna, ställningstaganden inom berättelserna och människor, myter och känslor i centrum av varje namnlöst samhälle.

Väl framme i Cuamba reste sig de dimbeslöjade bergsmassiven likt hängivna skyddspatroner av det beständiga i en värld präglad av konstanta förändringar. En vecka här skulle senare visa sig vara en evighet.

Recent Posts