Allt är kaos, allt är hakuna

Första blogginlägget kan ju få vilken ambitiös ordsamlare som helst att treva nervöst efter termerna…

Min avsikt är att beskriva Moçambiques politiska struktur, utvecklingsmöjligheter, vardag och utmaningar utan att trivialisera verkligheten genom att tvinga in mångfalden i former som inordnar landet i en enda färdigklassificerad strömning.  Ambitionen som informatör för Afrikagrupperna är nämligen ingen mindre än att konkretisera nyanserna i varje kontext, förmedla utsikten, tilldragelsen, tesen och utropstecknet Moçambique med er, kära läsare. (Det är helt ok att vara publikfriande i premiäranförandet.)

Än återstår många timmars läsning, resor, erfarenheter, mot- och medgångar innan jag är en durkdriven landexpert, men utmaningen är antagen och processen påbörjad.

Med två månader tillryggalagda i den pulserande huvudstaden Maputo så sammanfattar kontraster de bestående intrycken. (Läs gärna sammanfattningen av mitt första möte med staden här: http://gd.se/ledare/ledarkronikor/1.2436666-mer-tequila-an-mellanmjolk)

Kontraster ja. Palats och plåtskjul, glamoröst på gränsen till vulgärt och motbjudande fattigt lever sida vid sida. Så ser motsatserna ut i Maputo där högavlönade diplomater, nyrika legokadrer med hemvist i statsbärande partiet FRELIMO, mecenater och industriella magnater, har skapat en parallell värld med de fattiga. Medan vissa förunnade cruisar i den senaste jeepen med pimpade fälgar tvingas andra rota i soporna för att överleva.

Allt är kaos, allt är hakuna i denna stundvis laglöst kryddade rättstat – sättet man gör saker på är bara avhängiga människornas kreativitet och fantasiförmåga.

Avslutningsvis, i detta första av många inlägg, måste jag erkänna att jag är innerligt tacksam. Tacksam över att få ta del av denna för mig hittills okända värld, uppleva situationer som är omöjliga i Sverige och påminnas om att normer, livsstilar och påbud är ytterst relativa.

Recent Posts