Min dotter var rädd att jag skulle dö

Grace Sivula har något vemodigt över sig. Hon pratar långsamt, sakligt och utstrålar styrka. För fem år sedan fick hon besked om att hon var hivpositiv.
– Jag minns att min yngsta dotter grät, när jag berättade det. Hon var rädd att jag skulle dö. Hon var bara 14 år då, förklarar Grace.

Grace Sinvula

Grace Sinvula

Grace bor i Katima Mulilo i Nordöstra Namibia. Detta är Namibias fattigaste område och med den högsta hivprevalensen. 37,7 % av befolkningen lever med hiv. Beskedet fick hon strax efter att hennes man hade dött, troligen i komplikationer av aids.
– Det var nervöst att ta testen, berättar hon. Ändå blev jag inte upprörd av beskedet. Det är så otroligt vanligt med hiv här. Det är nästan som om det är helt normalt. Jag anslöt mig till en stödgrupp som fått mig att gå igenom det hela och känna mig stark, säger hon.

Grace är mamma till tre döttrar. Det är inte alltid lätt att bara ha döttrar. Hennes man hade önskat en son men det blev aldrig så. Nu är döttrarna vuxna, mellan 19 och 26 år gamla, och hon har sex barnbarn. Tonårsgraviditeter är vanliga och det är konstigare att vänta tills man är 25 år med att få barn än att föda före man är 20 år. Även hennes döttrar lever med hiv. Det är mannen som har makten över sexualiteten och många anser det omanligt att använda kondom.
-Det är en sorg, säger hon. Men vi försöker vara öppna och stödja varandra. Att fler kvinnor än män är smittade beror på att kvinnor lättare får vätska-mot-vätska kontakt vid samlag berättar Grace sakligt. Ofta ger mannen kvinnan skulden för att han är hivpositiv. Men Grace nuvarande man lever inte med hiv.
-Vi använder kondom så enkelt är det, säger hon. Men det är klart att jag är orolig att han ska bli smittad men än så länge har det gått bra. Mina barnbarn är friska. Det är tack vare ART (antiretroviral therapy) förklarar Grace. Det är en kombination av olika mediciner för att undertrycka viruset och stoppa utvecklingen av sjukdomen. En enorm minskning av död och lidande har skett tack vare dessa mediciner.
Men Grace berättar också om de svåra biverkningarna och att det inte går bra att kombinera bromsmedicinerna med viss annan medicin. Bristen på mat gör att många mår fruktansvärt dåligt av medicineringen. Grace har själva slutat att ta medicin eftersom hon tagit TBC-medicin och den kombinationen fungerade inte. Nu planerar hon att börja igen inom ett par månader.

Det är Oscar från Positive Vibes, en av Afrikagruppernas samarbetspartner, som introducerar mig för Grace Sivula.  Hon är med i en stödgrupp på omkring 15 personer som stödjer varandra. Grace är också volontär på en vårdcentral. Hon får 890 namibiska dollar (ca 500 kr) i månaden för detta. Det är välkomna pengar, arbetslösheten är stor och hon har ansvar för en stor familj. Alla hennes barn och barnbarn bor hos henne. Som volontär går Grace från dörr till dörr och pratar om hiv, möjligheten att testa sig och hur man kan skydda sig. Grace kan följa med och ta provet om någon vill testa sig. Hon har fått utbilding i samtalsstöd för att kunna vara till hjälp även senare för dem som testar positivt och deras familjer.
Vi pratar om hennes uppväxt i en liten by och om polygami, vilket förekommer i området.
– Vi är vana vid att en man har många hustrur säger hon. Jag har vuxit upp i en familj med 11 barn och vi hade olika mammor. Min pappa hade tre hustrur. När jag frågar hur det känns som kvinna rycker hon på axlarna ser på mig och säger:
– Vad kan man göra? I hennes röst hör jag varken anklagelse eller missnöje. Men efter en stunds tystnad säger hon:
– Det är farligt när mannen har många kvinnor. Det är inte bra för det sprider hiv.

/Jenny Anderberg, Afrikagruppernas Koordinatör i Namibia

Vill du vara med och stödja Afrikagruppernas arbete mot mödradödlighet och kanske fira en mamma på mors dag?

Köp ett mors dagkort i vår gåvoshop.
Ge en gåva via hemsidan eller sms:a rättvisa till 72970 så bidrar du med 50 kr.
Bli medlem i Afrikagrupperna.

Läs mer om mammakampanjen här.

Recommended Posts