Medlem från Afrikagrupperna på besöksturné i Angola

I samband med sin semester passar Ruti Jaime, aktiv medlem i Afrikagrupperna, på att träffa samarbetspartners och andra intressenta civilsamhälles organisationer i Angola. Angolakontoret har hjälpt henne att arrangera mötena.

DSC_2125 DSC_2120 DSC_2116 DSC_2107
Foto: Ruti i möte med Omungas direktör Zé Patricinio

På bara några få dagar har Ruti hunnit med att träffa den regionala organisationen Open Society Initiative for Southern Africa (OSISA), den lilla men högljudda aktivistorganisationen Omunga och Afrikagruppernas partnerorganisation ADRA. Målet är att föra en diskussion om hur olika aktörer från civilsamhället uppfattar strukturellt våld i Angola. Och om det ens förekommer.

Okej, men vad är då strukturellt våld?
Den norske fredsforskaren Johan Galtung är mannen bakom uttrycket som i grund och botten tar utgångspunkt i ojämlikhet i fördelningen av makt. Strukturellt våld kan ses som det direkta våldets osynliga kusin. Det kan handla om upprepande av uteblivna handlingar för att kuva människor. Att människor varje dag dör som ett resultat av fattigdom är ett exempel på våld inbyggt i den internationella ordningens struktur. Strukturellt våld, med andra ord, förekommer mellan stater.

Men det kan också förekomma inom stater. Där det direkta våldet, konflikten, eller kriget tar slut kan det strukturella våldet ta vid. Ett sådant tillstånd refereras ibland till som negativ fred. I länder som upplevt krig och dess avslut, kan medborgare alltså fortfarande vara utsatta för våld. Strukturellt våld. Denna typ av våld rotas i statssystemen och blir ett medel att neka människor deras rättigheter, inte direkt genom att exempelvis skjuta dem, men indirekt som att passivt neka dem anständiga levnadsvillkor.

Ganska svårt att mäta, eller?
Utmaningen i att försöka mäta nivån på strukturellt våld är att våldet kan finnas på flera plan (ekonomiska, politiska, sociala, kulturella) och ta sig en mängd olika uttryck. Att det dessutom kallas för ”det osynliga våldet” uppmuntrar ju inte precis mätförsök. Men om man som Galtung tar utgångspunkt i människors grundläggande behov så kan man åtminstone få en fingervisning om vart man ska börja leta. Behovet att överleva (att exempelvis inte behöva leva i svält), behovet av välmående (att exempelvis ha tillgång till primär- och sekundärvård), behovet av att ha en mening i livet (att exempelvis ges möjligheten att studera och jobba) och behovet av frihet (att exempelvis känna att man kan säga vad man tycker och tänker, röra sig fritt och kunna uttrycka sin åsikter offentligt i grupp) är just sådana behov som det strukturella våldet kan neka en människa att uppfylla.

Kolla in forskning från Nordiska Afrikainstitutet!
Många länder som befinner sig i demokratiseringsprocesser kämpar mot det strukturella våldet. Eldridge Adolfo, från Nordiska Afrikainstitutet är en av de som forskar kring strukturellt våld och valprocesser. Läs mer om Eldridge forskningsprojekt här: Multi-Party Politics and Election Violence: Structural and Proximate Challenges Found outside the Electoral Cycle.

Och invänta en uppdatering från Ruti!

 

 

Recent Posts