Mäns våld mot kvinnor – den globala skuggpandemin

Detta är del ett av tre i en artikelserie som publiceras under den internationella kampanjen 16 days of activism against gender based violence (16 dagar av aktivism mot könsbaserat våld).

Nu närmar vi oss slutet av ett mycket utmanande år, som har överskuggats och fortfarande överskuggas av en global pandemi. Vi bevittnar även de förlamande effekterna på alla områden, särskilt de ekonomiska och sociala. Coronapandemin har förvärrat samhällsutmaningar och systemproblem, följaktligen har könsbaserat våld ökat kraftigt under de senaste åtta månaderna. Idag, den 25 november, är det den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Dagen markerar början på den årliga globala kampanjen ”16 dagar av aktivism mot könsbaserat våld”. Kampen mot könsbaserat våld bör naturligtvis inte bara lyftas under de här 16 dagarna utan bör finnas högst upp på agendan, och i praktiken, under alla årets dagar.

Enligt global statistik har en av tre kvinnor utsatts eller kommer att utsättas för könsbaserat våld någon gång i sitt liv. Vissa länder i södra Afrika noterar ännu högre siffror än det globala genomsnittet av rapporterade fall.

Sedan slutet av mars, då restriktioner och lock-downs infördes för att minska spridningen av covid-19 i Angola, Namibia, Moçambique, Sydafrika och Zimbabwe har rapporter av könsbaserade brott och ”femicides” ökat med mer än 50%. Detta har i sin tur utlöst protester som svar på dessa brott, övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i hela regionen.

Inget samhälle i världen är fritt från könsbaserat våld, därför har det kallats skuggpandemin av FN. Det är viktigt att förstå att könsbaserat våld inte bara är fysiskt utan även emotionellt och psykologiskt.

Den regionala strategin och handlingsplanen för att ta itu med könsbaserade brott i södra Afrika rapporterar att en av fyra kvinnor upplever våld i nära relationer medan en av tre tonåriga flickor rapporterar att deras första sexuella upplevelse skedde under tvång. Könsbaserat våld, särskilt i nära relationer, är förmodligen den vanligaste men ändå minst uppmärksammade formen av brott mot mänskliga rättigheter.

Det finns många anledningar till att denna typ av brott inte rapporteras. En anledning är att våldet sker i nära relationer där offren kan övertalas att dölja brotten, eller att offren inte vet vart de ska vända sig även om de vill söka hjälp. Kvinnor och flickor som lever i denna utsatta kontext har större chans att våldtas än att bli smittade av Coronaviruset.

Våld i nära relationer är fortfarande en pandemi som drabbar kvinnor och flickor från alla socioekonomiska bakgrunder världen över. Så även i Sydafrika, som är ”en av de mest osäkra platserna i världen att vara kvinna” enligt Cyril Ramaphosa, Sydafrikas president.

Världen är en farlig plats för kvinnor. Varje dag mördas 137 kvinnor världen över av en familjemedlem. Sverige är inte fredat och varje år mördas ungefär 17 kvinnor av en förövare i den närmaste sociala cirkeln. En mörk trend som vi sett öka under pandemins gång. Brottsförebyggande rådet i Sverige beräknar att det sker omkring 100 våldtäkter om dagen i Sverige, och de som är mest utsatta är unga tjejer. En skrämmande aspekt av den här verkligheten är att runt 80% av det sexuella våldet inte rapporteras i Sverige och mörkertalet förblir därför enormt.

I nästa del av artikelserien kan du läsa om hur unga kvinnor har protesterat mot könsbaserat våld i Namibia, de osäkra riskerna som kvinnor som arbetar i den informella sektorn står inför och varför ditt engagemang mot sociala orättvisor är viktigt.

Recent Posts