Ge och ta liv

I Moçambique  är barnafödande förknippat med livshotande risker som havande kvinnor i Sverige aldrig behöver ta i beaktning medan de förbereder sig med profylaxkurser och gravidyoga inför vad som brukar kallas livets mest fantastiska upplevelse. Medan blivande mammor som föder  barn i en funktionell sjukhusmiljö ber om ett friskt barn med tio fingrar och tio tår tvingas alldeles för många moçambikiska kvinnor be för sina liv.

Moçambique är det fjärde minst utvecklade landet i världen, enligt UNDP’s Human Development Index 2011, ett mått som mäter utveckling baserad på nationella prestationer i hälsa, utbildning och inkomst. Mödradödligheten  är en av dessa faktorer. Här dör 15 av 1000 kvinnor på grund av graviditet eller förlossningskomplikationer. Med en befolkning på  19,6 miljoner översätter förhållandet till cirka 9 800 dödsfall per år, ungefär en av sju kvinnor.

Siffrorna anses vara bland de högsta i världen. I själva verket kan de vara högre. Det är svårt att mäta mödradödlighet eftersom det kräver korrekt information kring dödsfall bland kvinnor i åldern 15 till 49 och ytterst få fattiga länder registrerar födslar och dödsfall, ännu färre registrerar dödsorsaken.

Underutveckling som inte kan härledas till könsroller influerar de höga dödssiffrorna såklart. Men problematiken kan även återknytas till avsaknaden av jämställdhet mellan könen. Kvinnans roll i samhället är såklart inte statisk och ställningen varierar över tid och mellan regioner, men snedvridningen till männens fördel vad gäller problemformuleringsprivilegium och socioekonomisk status skär tvärs igenom samhället.

Den krassa konsekvensen av ojämställdhet är att kvinnor drabbas mycket hårdare av fattigdom än männen i form av bristande tillgång till ekonomiska och sociala resurser. Den lägre sociala statusen innebär bland annat läge utbildningsnivå, sämre sjukvård och generellt sämre hälsa på grund undernäring och sjukdomar.

75 procent av kvinnorna är analfabeter och alldeles för många flickor hoppar av skolan i förtid – ibland för att gifta sig vid 12 års ålder. Riskfyllt barnafödande, okunskap om familjeplanering och ofrivilliga graviditeter som resulterar i osäkra aborter bidrar till mödradödligheten. Andra faktorer är otillräcklig vård och infrastruktur. Endast 60 procent av befolkningen har tillgång till hälsovård och då talar vi om en sjukvård präglad av bristfälliga behandlingar, obefintliga förutsättningar för kirurgi och brist på kvalificerad personal.

”Av alla hälsoindikatorer är mödradödligheten den som tydligast avslöjar klyftan mellan industriländer och utvecklingsländer. En moders dödsfall är en familjetragedi och en stor förlust för samhället, eftersom hon är det moraliska, sociala och ekonomiska fundamentet. Graviditet och förlossning är inte sjukdomar, så mödradödlighet är en av de värsta tragedierna eftersom de nästan alltid kan undvikas”, förklarade president Armando Guebuza för en tid sedan.

Guebuzas ord måste omsättas i handling, för i alla händelser är det uppenbart att problemet inte kommer lösa sig självt. Aristoteles fastslog att människan inte kan leva ett gott liv utan en föreställning om vad ett gott liv är. Handling föregås av intention baserad på värdegrund, kan man säga, och tillgången till adekvat vård är en kulturell och samhällig mognadsprocess, inte ett rättsligt utgångsläge. Det är naivt att tro att alienation och känslan av maktlöshet hos människor inte undergräver samhället och de gemensamma värden som i sista hand bestämmer dess existens.

Vi vet att utveckling innebär att allt mer av våra medmänskliga förpliktelser och åtaganden grundas på etiken hos statliga institutioner, företag och organisationer – även vård. I ett mer tekniskt och socioekonomiskt avancerat samhälle ställs högre krav på professionell kompetens.  Det är ingen slump att Moçambiques ekonomiska toppskikt föder sina barn i Sydafrika.

Mot den bakgrunden var min tyska vännina, anställd av FN, modig när hon tog beslutet att föda barn på den privata delen av centralsjukhuset i Maputo. Förlossningen var komplikationsfri men hon insjuknade snabbt då rester av moderkakan lämnats kvar i kroppen. Hon förflyttades till en privat klinik med större kompetens men tillståndet försämrades. Efter upprepadade felbehandlingar, bland annat en misslyckad blodtransfusion, avled hon på den privata kliniken med utsikt över indiska oceanen. Exakt en månad efter att ha fött en frisk dotter.

Att ge liv kan ta liv.

Recent Posts