På utbildning i fängelset

007

Alexia håller i utbildningen i fängelset

Med nyfikenhet och spänning väntar jag på att släppas in i fängelset i Windhoek, Namibias huvudstad. Jag ska medverka i en workshop om HIV tillsammans med interner. När portarna slår upp kör jag några 100 meter in på en väg med höga stängsel på båda sidor.

Väl inne i fängelset verkar allt ganska normalt. Jag träffar 40 vänliga och trevliga män i varierad ålder, som frimodigt delar med sig av sina erfarenheter. Alexia som håller i kursen börjar med att diskutera dagens regler. Alla är överens om att det är viktigt att lyssna när andra pratar och att visa respekt för varandra.

Sedan pratar vi i grupper om när vi har hört talas om aids första gången och hur vi då har reagerat. Vi sätter lappar på väggarna och diskussionen blir emellanåt vild. Många berättar att de har varit ganska nonchalanta när de först hörde talas om aids. – Det berörde inte mig, sa en man. Jag tyckte till och med att de som blev smittade verkade dumma. Men en dag dog en vän till mig och då började det kännas mer otäckt och verkligt.

Flera berättar att de lever med hiv idag och de berättar också hur de reagerade när de fick beskedet. – Jag ville först inte kännas vid min diagnos, sa en medelålders man. Jag trodde att jag skulle dö men låtsades samtidigt att jag var frisk. När jag väl började ta medicinen mådde jag väldigt dåligt av den. Det gör man när man är hungrig. Men idag känns det som om jag har vant mig. Här i fängelset får jag mat så jag mår mindre illa av medicinen.

001

Vägen in i fängelset, precis före man måste stänga av sin kamera.

Men vad är största hindret för att förebygga och stoppa hiv? Vi arbetar runt detta ämne i grupper. Alla är eniga om att de största hindren är missbruk och fattigdom. Men det finns också ett motstånd mot att använda kondom, det är vanligt med många partners och det förekommer mycket sexuellt våld. Mannen bestämmer helt över sexualiteten. Kvinnan har nästan inget att säga till om. Detta är ett problem anser flera av männen. Detta leder till våld säger de.

Flera tar upp behovet av utbildning och kunskap. – Vad är rykte och vad är sanning?, frågar en man. Man vet aldrig vad man ska tro.

– Det är därför jag är här, säger Alexia. Vi ska hålla oss till fakta. Det ska jag se till.

När jag lämnar fängelset inser jag att min största förvåning är mina egna fördomar mot interner. Jag inser att jag inte hade väntat mig artiga, vänliga och kloka män. Känner mig glad och hoppfull.

(Flera av Afrikagruppernas samarbetspartner i Namibia är aktiva i hiv arbete. Det sysslar oftast med att ge kunskap och att arbeta för attitydförändringar. Omkring 20 % av befolkningen beräknas vara hiv positiv)

Recommended Posts