Torra tider i Windhoek

Regnsäsongen 2011 var något av det blötaste man sett i Namibia. Och känt. Det slutade bara inte falla och dessutom vällde det ner extra stora mängder flodvatten från Angola över norra landet, med trafikkaos, stängda skolor, onåbara sjukhus och även dödsfall som resultat. Nya nederbördsrekord sattes i samma takt som vägarna bröts sönder. Det var ganska länge inte alls självklart att det var ett ökenland vi bor i.


Men det är det ju. Namibia hyser dessutom inte bara en öken, utan två. Kalahari på 900 000 kvadratkilometer, kanske mer rättvist beskrivet som en halvöken, och Namib på 81 000. Windhoek ligger i utkanten av Kalahari och som tidigare berättats i bloggen är tillgången på vatten i huvudstaden ingenting självklart.

Staden växer, fler människor flyttar in och om regnen de kommande åren beter sig någorlunda normalt så har man enligt regeringen nu fyra år på sig att hitta en lösning på vattentillgången. Annars kommer vattnet här att ta slut. Och den lösning som verkar ligga närmast till är att bygga gigantiska underjordiska vattenmagasin. Till skillnad från de dammar som idag utgör Windhoeks vattenreserver så kan man genom att gå över till underjordiska vattentankar slippa problemet med avdunstning. Och det är ett årligt 37 000 000 000 litersproblem, att jämföra med de 25 000 000 000 liter vatten som stadens invånare konsumerar per år.

575 miljoner namibiska dollar sägs projektet kosta, ungefär 460 miljoner kronor. Mycket pengar naturligtvis, men med tanke på att Windhoek sommarsäsongen 1996-97 endast var sex veckor från den sista droppen dricksvatten så är det förmodligen väl spenderade skattepengar.

Kalahariöknen, runt knuten, följer stillsamt diskussionerna.

Recommended Posts