Två år senare i Angola

Idag, den 17de augusti, är det exakt två år sedan jag för första gången kom till Angola. Tiden har gått fort samtidigt som det var evigheter sen jag mötte gryningen utanför Luandas då provisoriska internationella flygplats.

Sedan den 17de augusti 2009 har jag fått se mycket hända i Angola:

– Den nya ståtliga internationella flygplatsen hann bli färdig för att välkomna alla de afrikanska fotbollslandslagen som spelade i Africa Cup of Nations 2010. Fyra enorma fotbollsarenor byggdes i  värdprovinserna för evenemanget som blev en lyckad tillställning trots den tragiska attacken i Cabinda.

– I Angola har även den berömda Benguela-järnvägen byggts ut med hjälp av kinesisk arbetskraft och sträcker sig idag hela vägen till Huambo. Inom kort öppnas det även upp för tågresor från Luanda till Malanje. Något som även kommer underlätta den inhemska produktionen och försäljningen av jordbruksvaror.

– När jag började resa från Luanda till Benguela var den nationella flygplasten ett litet hål i väggen. Nu kan man både i Luanda och Benguela dricka en kopp kaffe och glo på brasilianska såpoperor i väntan på sitt flyg. Bilvägen är helt asfalterad och håller på att breddas.

– 2011 kan man även flyga till Malanje och Saurimo ett par gånger i veckan, samt till Moxico varje dag. För två år sedan var man förpassad till bil och en resa som kunde ta upp till två-tre dagar.

– 2010 antog Angola sitt lands första konstitution och runt om i landet utbildar organisationer för civila samhället medborgare i sina rättigheter.

Luanda växer så det knakar. Om det fanns många byggprojekt när jag kom 2009 så badar huvudstaden numera i ett hav av lyftkranar, sandhögar och buller i kombination av tjusiga byggnader täckta i speglar och glas. Marginalen byggs ut och ilhan har fått ett fint promenadstråk där var och varannan invånare springer, leker, softar på tidiga mornar, kvällar och helger.

– Afrikas största informella marknad, Roque Santeiro, har jämnats med marken och därmed många människors levebröd. De mindre favoriserade grupperna som byggt upp egna småstäder i staden, sk mussekes, har fått se sina hem demolerade till förmån för hotell, företag och dyra privatbostäder.

Tre manifestationer har genomförts mot rådande regering.

– Yttrandefriheten  har varit under luppen då en journalist mördades förra året samt flertalet blivit hotade till livet när de uttalat sig kritiskt mot regeringen.

– 2010 gick Angola om Nigeria som Afrikas frästa olja-exportör, var värdland för OPEC.

– Luanda har blivit utnämnd till världens dyraste stad och 2011 är Angola orförandeland för SADC.

– Idag kommer hundratusentals interflytingar tillbaka till Angola från huvudsakligen Zambia och Congo.

– Sedan 2009 har Angola haft tre internationella och en nationell jazzfestival och bokmässan i Göteborg gästades av bland annat av Onjaki.

Snoop Dogg blev i sista stund ersatt av Shaggy men det blev ändå en kväll som få sent kommer att glömma efter en spektakulär show av Boraka Som Sistema och Puto Português. Några månader tidigare skrålade R Kelly ”I belive I can fly” och grät på scenen, något som i Angola tolkades som en enorm kärleksförklaring och tycktes mildra den pågående debatten om artistens brottsanklagelser. Förra lördagen uppträdde Ismael Lo och Macy Grey på jazzfestivalen. Bara detta att få besök av stora internationella stjärnor är något som visar att Angola inte längre enbart kopplas samman med krig och elände.

– Sedan 2009 har flera universitet byggts och en rad yrkesutbildningar startas runt om i landet.

– I Angola får man numera inte importera bilar som är mer än fyra år gamla och Luanda är över brädden fyllt av fyrhjulsdrivana hummers, range rovers, landcruisers samt en och annan silverglittrande BMW.

– I Benguela kan man idag gå på trottoarer och njuta av landets bästa sophantering.

Ibland får jag frågan om jag kan se något resultat av arbetet i Angola och jag brukar då svara med att jämföra med en persons utveckling. Vi vet alla att det tar tid innan vi bestämt oss för att träna oftare, gå till gymmet, hålla träningen vid liv, tappa lusten, börja om igen och sen kanske, förhoppningsvis efter ett ganska långt tag komma in i en rytm, ett flow, och så småningom se resultat.

Vad har du själv sett under två år?

/Erika

Recent Posts