Svekdebatten rasar

Ber om ursäkt för tystnaden! Tre komplicerade frakturer i foten, en operation i Sydafrika och nio titanskruvar senare är jag äntligen tillbaka på kontoret; aningen distanserad från nyhetsflödet och med benet i ett ”aircast” som får mig att likna Optimus Prime.

Well. Minns att jag i maj skrev följande apropå matkupongerna som skulle ersätta de generella subventionerna allokerade på utbudssidan införda efter upploppen i september: ”Spar på applåderna, ett ifrågasättande av strategins bakomliggande konsekvensanalys är tveklöst på sin plats”. Jag betonade även regeringens fula vana att opportunistiskt sjösätta långsiktigt ohållbara strategier.

Under min sjukskrivning har det stormats rejält kring matkupongerna, eller ”cesta basica” som reformen kallas här. Senaste nytt är att regeringen drar tillbaka reformen innan den ens har implementerats. Orsak?

Enligt premiärminister Aires Ali är prisläget och köpkraften så pass balanserade faktorer att de riktade subventionerna på basala matvaror inte behövs. Läget är stabilt och för övrigt så lovade vi aldrig att stödet till samhällets mest utsatta var ett ”faktum”, fortsätter Ali.

Då kan man ju fråga sig varför industri- och näringsministern Armando Inroga, från parlamentets talarstol i april, i detalj beskrev villkoren kring subventionerna som skulle börja gälla från och med första juni 2011.

Varför godkände parlamentet en reviderad budget där 335,6 miljoner meticais var öronmärkta till matkuponger?

Om allt bara var en flyktig tanke utan seriösa avsikter, varför tillsatte regeringen en arbetsgrupp som arbetade fram en manual på 15 sidor där reformen konkretiserades i 85 punkter?

Man kan ju även fråga sig varför ”cesta basica” lyftes fram vid otaliga tillfällen som regeringens svar på frågan rest av de allra fattigaste: Hur ska vi ha råd att äta oss mätta?

Mot den bakgrunden är det uppenbart att reformen ”cesta basica” var tänkt att sjösättas, oavsett vad premiärministern nu hävdar.

Anledningen till regeringens kovändning kan spåras till ett hemligstämplat dokument läckt till pressen, där vikten av en seriös analys gällande matkupongernas kostnad och effektivitet betonas i skarpa ordalag.

I dokumentet fastslås att kostnaderna för matkupongerna skulle överstiga de generella subventionerna med storleksordningen 946 miljoner meticais kontra 743 miljoner per år.

De administrativa utgifterna skulle inte bara sluka 60 procent av reformen utan även motverka regeringens huvudsyfte, att minska de aktuella subventionernas ohållbara belastning på statsbudgeten.

Detta gav förmodligen regeringen kalla fötter. Och oförmågan att fastställa handlingsvägar, beräkna hur faktorerna hänger samman, förutsäga okontrollerade faktorer, avgöra värden och välja verkningsmedel som ger bästa möjliga måluppfyllelse under de bestämda förutsättningarna har nu resulterat i en regelrätt svekdebatt.

Bland alla dessa halvsanningar, klavertramp och undanflykter är det inte svårt att förstå att många moçambikier pendlar mellan apati och politikerförakt.

Recent Posts