Svältlöner

Den offentliga sektorn i Moçambique karaktäriseras av två extremer, den är landets största arbetsgivare och samtidigt den sektor där minimilönen ökar minst.

Statens 170 000 anställda har de senaste fyra åren fått en löneförhöjning på 554 meticais (cirka 110 kronor), vilket innebär en genomsnittlig årlig höjning på 139 meticais (25 kronor). I år ökade lönen med 22 kronor, från 2 270 meticais till 2380. Ökningen på åtta procent understiger inflationen som 2010 landade på 12.7 procent och i mars i år uppmätte 15 procent.

Sifferexercis utan koppling till kostnadsläget är meningslöst, så låt mig konkretisera scenariot. Enligt fackets beräkningar kostar det 5 200 meticais i månaden att sätta mat på bordet till en familj på fem personer. Och då snackar vi mer ris och bönor än någonting annat, kosthållningen är i sin enformighet långt mer spartansk än många ens kan föreställa sig.

Ekvationen haltar alltså redan vid den monotona risdieten, innan utgifterna för andra basala nödvändigheter som el, transport och skolavgifter har betalats.

I Savana berättar Simoes Victor, anställd som vakt, att han tjänar 2300 meticais (460 kronor) i månaden, en lön som ska försörja sex personer. ”600 meticais lägger jag på transport, 525 går till en säck ris, 300 dras för el och vatten. För att ha råd med skolböcker och uniformer tvingas jag vänta med inköpen eftersom priserna är lägre när halva terminen har passerat. Säcken med ris hushåller vi med genom att laga en stor sats som sedan får tjäna som frukost, lunch och middag. Jag ber till gud varje månad att ingen i familjen blir sjuk”.

Fernando Cuembe, funktionär, berättar att halva hans lön på 3000 meticais går till transport fram och tillbaka till arbetet. Den andra halva ska försörja sex personer. ”Jag ligger ofta vaken om nätterna och oroar mig. Jag arbetar hårt hela dagen på tom mage. När jag köper bröd för att stilla hungern så känns det som om jag sviker familjen”.

Armando Jose Pelembe, vakt och far till fem barn, bekräftar även han att livet är svårt. ”Efter jag köpt en säck ris på 50 kg har jag 1000 meticais (200 kronor) kvar till alla övriga utgifter. Min familj äter oftast två gånger om dagen, men ibland har vi bara råd med ett mål mat. Min äldste son, 19 år, var tyvärr tvungen att hoppa av skolan för pengarna räckte inte till avgifterna”.

Fattigdomen är bland annat alla dessa oroliga nätter, tomma magar, avhoppade skolgångar, monotona dieter, brist på valmöjligheter och känslan av otillräcklighet.

Regeringens strategi att bekämpa korruptionen och stimulera en mer effektiv ”arbetskultur” inom den offentliga sektorn är dömd att misslyckas givet denna oförmåga att skapa incitament och drägliga villkor för den främste institutionella aktören: människan.

Landets största arbetsgivare betalar bokstavligen svältlöner.

 

Recent Posts