Stämplad: antipatriot!

Försöken att definiera det mångfacetterade begreppet rättvisa är lika gamla som Jesus sandaler. En aspekt benämns återställande rättvisa, och handlar om att i efterhand ersätta och kompensera en individ, en grupp människor eller ett helt samhälle för de negativa effekter som orskats av ingripande av exempelvis företag eller regering. I en perfekt värld skulle negativa ekonomiska, sociala eller miljömässiga effekter aldrig uppstå eftersom det sociala ansvaret alltid skulle vägas in i beslut och handling. Men i den verklighet vi har att förhålla oss till så är det inte ens givet att skadorna kompenseras retroaktivt.

Inom gruvnäringen i Moçambique finns det många företag som inte tar sitt fulla ansvar för prospekteringens negativa miljöaspekter. Avskogning, förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar, förorening av mark, luft och vatten arkiveras nonchalant under colleteral damage. Ansvarstagandet brister även vad gäller de socioekonomiska effekterna, där sämre folkhälsa, förlust av bostäder och marktillgångar för odling och bete är de mest påtagliga för befolkningen som har otur att bo nära lukrativa naturtillgångar.

De negativa effekterna som denna komplexa problembild får för befolkningen kan bara till fullo förstås om de studeras med en tvärvetenskaplig ansats. Metoder som är politiserade eller påverkade av ekonomiska intressen göre sig icke besvär. Och tyvärr saknas de krafterna i Moçambique. De fåtal människor som kritiserar gruvindustrins respektlösa förfaranden stämplas snabbt som ”antipatriotiska”, ”övervintrade kommunister”  eller helt sonika ”folk som är ovetande om allt gott som görs i det här landet”.

Många företag och regeringen hänvisar till den ”institutionella uppbyggnaden” som följer av exploateringen och fördelarna med dessa insatser, vilket ska påvisa socialt ansvarstagande. Ofta handlar det om en häsoklinik, en skola, en vattenbrunn, infrastruktur eller stöd till jordbruksproduktion. Men kommunikationen har ofta drag av propaganda: företagen vill mörka att de har minimerat kostnaderna för insatser kopplade till socialt ansvar i jämförelse med investeringsvolymerna; regeingen vill tona ner faktum att den har förpassat delar av sitt ansvar för tillhandahållandet av offentliga tjänster till den privata sektorn. Utländsk dessutom.

Någon förändring är inte inom synhåll eftersom alla tre parter är nöjda. Den drabbade befolkningen eftersom den generellt saknar utbildning och kunskap om det ekonomiska värdet av materiella och immateriella tillgångar som går förlorade. Deras kortsiktigt mötta behov som skola, hälsopost och vattenbrunn kompenserar för uppoffringarna och de långsiktiga förlusterna. Regeringen eftersom  den avsäger sig budgetkostnader men samtidigt kan åtnjuta en ökad legitimitet på grund av investeringarna. Företagen eftersom de, förutom asgarvar hela vägen till banken, har ypperlig politisk täckning med makthavarna och upplever en ”god relation med de samhällen där de verkar”.

Regeringen och de multinationella företag uppskattar såklart den ömsesidiga nyttan av internaliseringen av vissa sociala kostnader och lån till staten i utbyte mot fördelaktiga beslut för anläggningar i drift.

Det råder ingen tvekan om att befolkningen befinner sig i en ogynnsam förhandlingsposition på grund av asymmetrisk information och bristande kunskap. Regeringen, med president Guebuza i front, säger sig förespråka ”folkets intressen” men det finns inga steg i den riktningen. Särskilt inte när alliansen med kapitalet riskerar att äventyras. Eller smutsas ner i det offentliga samtalet.

Mot den bakgrunden ska stämplingen av kritiker som antipatrioter ses. (En slogan som genom historien har använts som en form av psykologiskt förtryck och metod att skapa social rädsla). Antipatrioter? Som om FRELIMO och dess förvaltning hade monopol på patriotism i en nation där gränserna för nationalism som synonym för nationellt oberoende har överskridits, som om medborgarna kunde reduceras till  objekt undergivna önskemålen hos en liten grupp maktavare.

Märkligt. De verkliga anitpatrioterna borde vara de som vet vad som pågår, känner till exploateringen, misskötseln av naturresurserna och dess negativa inverkan på befolkningen, men inget gör för att stoppa de socialt oansvariga metoderna. Just saying.

Recent Posts