Rikt land med enorma skillnader

Informella bosättningar i Havana, Katutura.

Informella bosättningar i Havana, Katutura. Foto: Stefan Granlund

Namibias premiärminister Hage Geingob uttalade sig kritiskt i tidningen The Namibian (30/9) om att Namibia klassas som ett “övre medelinkomstland” av Världsbanken. Han menade att måttet var skevt eftersom även om landet är rikt så lever en sån stor del av landets invånare i fattigdom med svåra livsvillkor och där inkomstskillnaderna är enorma.

Vad bra, tänkte jag när jag läste det. Det finns många bra initiativ som kan behöva större politisk uppbackning. Speciellt av personen som efter nästa val med allra största säkerhet kommer bli Namibias president. Jag håller med Geingob om att Världsbankens måttsystem är trubbigt och jag delar verkligen hans syn av situationen i Namibia.

Ett initiativ som verkligen behöver större politiskt stöd är försöken med att införa en sorts “medborgarlön” i Namibia, det så kallade BIG-projektet (Basic Income Grant). Pilotprojektet pågick i två mindre byar i Namibia under 2008-2009. Varje månad fick varje person som var officiellt bosatt i området 100 namibiska dollar (idag ca 65kr) utbetalda. Projektet gav fantastiska resultat på många olika områden. Afrikagrupperna har tidigare rapporterat om framstegen. Bland annat så sjönk andelen undernärda barn från 43 procent ner till 10 procent på ett år. Kriminaliteten i byarna sjönk med 42 procent första året och andelen barn som inte gick i skolan pga för höga skolavgifter sjönk med över 40 procent.

De lokala gårdsägarna i området var däremot inte lika glada till projektet och deras kritik sjöd av rasistiska undertoner eftersom de menade att invånarna bara kommer dricka upp pengarna ändå och att detta inte kommer leda till hårt arbetande invånare. Att det skulle leda till lathet och passivisering är en vanlig kritik mot såna här initiativ men resultaten visade på ökad ekonomisk aktivitet i byarna och det startades småföretag, familjer drygade ut månadskassan och investerade och sparade.

Två av Afrikagruppernas partnerorganisationer LaRRI (Labour Resource and Research Institute) och LAC (Legal Assistance Centre) har varit del av ett nätverk som startade BIG-projektet. Deras roll som pådrivare mot staten är otroligt viktig eftersom det just nu saknas politisk vilja att införa det på nationell nivå och just nu händer inget.

Namibia är ett rikt land med allt för stora inkomstklyftor men det går att minska fattigdomen i detta land, närma sig milleniemålen och bidra till att människor får en bättre vardag. BIG-projektet är såklart inte någon “magic bullet” mot fattigdom och fler insatser behövs men som en grundläggande social trygghetsreform som gynnar de som har det allra svårast på flera olika positiva sätt är projektet väldigt spännande och inspirerande. Kanske är det mest troliga just nu om BIG-projektet skulle bli av på en nationell nivå så skulle det bli ett riktat program mot de allra fattigaste som det lyckade Bolsa Familia-programmet i Brasilien.

Hage Geingob bidrog själv med donationer vid projektets start och har vid flera tillfällen officiellt uttalat sig positivt om BIG på en nationell nivå. Men inget har hänt än tyvärr. Cynikern i mig säger att Geingob gör utspelet för att fiska röster inför valet 2014 och att det kommer vara business as usual efteråt. Jag hoppas innerligt att cynikern har fel.

Recommended Posts