Kineserna är här. Och nya Agera!

Den ökande kinesiska närvaron i Afrika debatteras i flera afrikanska länder, så även i Namibia. Det är på många sätt en närvaro som mer ”märks” än syns. Visst finns det kinesiska affärer här och där, men den som besöker Namibia ser ändå relativt få kinesiska ansikten i förhållande till det inflytande Kina helt uppenbart har.

I affärerna däremot; i klädaffärer, hus och hemaffärer, leksaksaffärer och liknande, blir det rätt snabbt uppenbart för en observant kund att Kina har en tätplats när det gäller export till Namibia. Det står Made in China på . . . jag ska inte säga allting, för det vore fel . . . men på väldigt, väldigt mycket. Och tyvärr så är många av dessa ofta billiga produkter även av plågsamt dålig kvalitet.

Den samhällssektor som oftast nämns i samband med det kinesiska inflytandet är byggsektorn. Senast i förra veckan hade dagstidningen New Era en artikel där kinesiska byggföretag mer eller mindre sägs ha utplånat den namibiska byggindustrin. De kinesiska byggföretagen är statliga och kan därmed lägga sig på så låga kostnadsnivåer att all konkurrens slås ut. Ofta tar man med sig egen arbetskraft från Kina och när det gäller byggkvaliteten sägs det ofta vara dåligt ställt. Tidningens uppgiftslämnare menar att kineserna inte drar sig för att till och med muta arkitekter, ingenjörer och liknande för att kunna frångå specificerad standard och komma billigare undan.

Varför tillåts då detta? Hur kommer det sig att ett land med 51 procents arbetslöshet (den senaste, men en några år gamma siffra) tillåter kineser att komma hit som byggarbetare? Det finns ju utbildade namibiska byggare. Från officiellt håll i Namibia mumlas det en del, men det som går att uppfatta handlar om att Kina stöttade Namibia under frihetskriget. Underförstått att det finns en tacksamhetsskuld till dem, som förklarar deras särskilda ställning i landet. Namibiska företag ifrågasätter allt oftare den logiken och alltså inte minst företrädare för byggsektorn.

Nyligen invigdes också den nya kinesiska ambassaden i Namibia. Det är inte självklart att det är en ambassad när man tittar på den, mitt första intryck var att det måste vara ett namibiskt fängelse. Ett helt kvarter omgärdat av en hög mur. Jag inser nu att jag borde tagit en bild av ambassaden och lagt in här, men tänk Kumla eller Hall eller någon annan större svensk anstalt. Ungefär så. Där innanför lär det finnas allt en kinesisk familj behöver, dagis, skolor, affärer och så vidare, för att slippa lämna området och beblanda sig med namibierna. Jag har själv barn på dagis i samma område som ambassaden. Där går knattar av alla tänkbara nationaliteter, förutom just kineser.

Det andra land som har ett fast grepp om Namibia när det gäller handel är naturligtvis Sydafrika. Made in South Africa. RSA. Suid-Afrika. Jag vet inte hur stor del av det som finns att köpa i en genomsnittlig livsmedelsaffär i Namibia som är importerat från grannlandet i söder, men en gissning är mellan sjuttiofem och åttio procent. Det kan vara sextio. Men ni förstår. Det är överväldigande mycket. Jag har hört nämnas uttryck som ”Sydafrikas ekonomiska kolonisation”, här i Namibia. Så Namibias regering har en del att fundera på när det gäller import kontra inhemsk produktion.

Till sist något helt annat. Ett nytt nummer av Agera har kommit ut. Du kan läsa det här. Och se en kort film från ett besök i norra Namibia där man kan möta några av de kvinnor som utgör hantverkskooperativet Ohandje, och dessutom lära sig något om korgflätning.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=SPHq2gllj3A

Recommended Posts