Kaffepengar till statskassan

Fem procent. Så lite av den totala vinsten betalar företagen verksamma inom de så kallade megaprojekten och gruvindustrin i skatt till den moçambikiska staten. Fem. Procent.

Råvaruproduktionen följer ett välkänt mönster: Kaffepengar trillar in i statskassan samtidigt som aktörerna, i det här fallet främst Mozal (aluminum), Sasol (naturgas) och Kenmare (titan), gör feta vinster på landets naturresurser.

Om regeringen vore ansvarsfull nog att tillämpa den skattetabell som antogs 2007 skulle kaffepengarna förvandlas till ansenliga 30 procent av megaprojektens vinster. Möjligheten att minska det notoriska budgetunderskottet och frigöra mer resurser till fattigdomsbekämpning är en simpel revision av kontrakten bort.

Hur kan regeringen rättfärdiga sin passivitet i ett läge där företagen gör enorma vinster samtidigt som över 50 procent av befolkningen lever på 18 metical (cirka fem SEK) om dagen?

Finansminister Manuel Chang meddelar till den växande skaran av kritiker att ”regeringen försiktigt kommer att analysera utsikterna för omförhandling av skattelättnader inom naturresurssektorn”.

If there is a will there is a way. Och möjligheten finns i och med den nya lag daterad maj 2011 som medger att omförhandlingar av avtalsklausuler och kontrakt med offentlig-privata partnerskap och storskaliga inversteringsprojekt är tillåtna i syfte att sprida fördelarna och vinsterna mer rättvist.

Anledningen till att viljan tryter handlar enligt oppositionen och civilsamhället om personliga fördelar för högdjuren inom Frelimo samt om rädsla för att skrämma iväg företagen.

De positiva aspekterna som ofta påtalas i samband med utländska direktinvesteringar och megaprojekt handlar om skatteintäkter, ackumulation av utländsk valuta, ökade besparingar, input-output i form av underleverantörskontrakt, partnerskap, framväxt av nya branscher, skapande av teknisk kompetens, introduktion av standarder, utbildning av arbetskraft, spridning av förvaltningsmetoder och effektivare produktionstekniker, lansering av Moçambique som ett lönsamt och säkert land att investera i…

Lovsången är välbekant. Men den skaver mellan två toner så länge den utelämnar att dessa positiva effekter inte uppstår automatiskt. Den centrala frågan är regeringens förmåga och vilja att artikulera och implementera ett regelverk som främjar landets utveckling på ett hållbart vis.

Recent Posts