Ge och ta

År 2008 satsade EU en miljard euro på ett initiativ som kallas “European Union Food Facility” (EUFF) vars syfte är att försöka kontrollera de stigande livsmedelspriserna samt öka graden av livsmedelssäkerhet runt om i världen. Av detta belopp gick 7, 3 miljoner euro till Moçambique där EU samarbetar med FN:s livsmedels-och jordbruksorganisation (FAO) för att stimulera jordbrukssektorn. Insatserna handlar  bland annat om att förbättra produktionen av utsäde samt bidra till förbättrade kontrollmekanismer för att säkra kvaliteten på utsädet som anländer på den inhemska marknaden. Inom ramen för detta initiativ rustas även fem frölaboratorier och cirka 300 tekniker utbildas i kvalitetskontroll i enlighet med regionala behov, skriver O Pais i sin ekonomibilaga.

”Att öka jordbruksproduktionen i ett land vars inkomst är bland den lägsta i världen är a och o, kommenterar José da Graça, samordnare av stödet från FAO och EU.

Visst, Moçambique har naturliga förutsättningar att bli självförsörjande vad gäller livsmedel på grund av den outnyttjade kapaciteten av mark och vatten, men då måste EU walk the talk och reformera sin egen söndersubventionerade jordbrukspolitik.

Att ge med ena handen och ta tillbaka mångfalt med den andra är EU:s melodi. Medan en miljard euro satsades på EUFF så uppgick det totala jordbruksstödet inom unionen 2005 till 51 miljarder euro, eller 45 procent av EU-budgeten. 2008 hade den ökat till 54 miljarder, nästan 600 miljarder kronor.

Starka särintressen hemma i Europa, shablonmässigt sammanfattade som ”franska bönder”, men egentligen handlar det lika mycket om multinationella livsmedelsföretag, som kämpar med näbbar och klor för att bevara status quo. Reformmotståndare av CAP försöker ofta att legitimera produktionsdrivande stöd med argumentet att Europa måste förse världen med mat. Hmm. Oberoende kartläggningar visar att de största mottagarna av  subventioner i Sverige 2008 var företag som Cloetta, Coca Cola, Göteborgs kex och den danska sockerjätten Danisco. I övriga medlemsländer är bilden likartad. I många länder är dock statistiken dålig eller medvetet utformad för att dölja mottagarna.

Exportbidrag  är ett annat satyg som länge har varit en symbol för hur EU:s jordbrukspolitik utsätter fattiga bönder i utvecklingsländer för oschysst konkurrens.

Protektionistiska regleringar och externa insatser i livsmedelssäkerhetens namn rimmar illa – västvärldens hyllningar till den fria marknaden skär sig med WTO:s regler samt en rad regionala och bilaterala handelsavtal, bland annat EPA.

“European Union Food Facility”? Jag är långt ifrån övertygad.

 

 

Recent Posts