Allt färre organisationer jobbar med ett ökande problem i Angola

Banny Di Castro Sapondiva. Foto: Erik Brattström

Banny Di Castro Sapondiva. Foto: Erik Brattström

”I dag känner jag redan mig en del av problemet i Angola.”, skriver journalisten Banny Di Castro Sapondiva som också är ledare för gruppen Nova Descobertas. Gruppen som arbetar med påverkansarbete genom teater får sitt stöd från Bismas – en av Afrikagruppernas samarbetspartners. Banny beskriver en oroväckande utveckling med ökad hiv-prevalens och minskat stöd från frivilligsektorn. Han ställer sig frågan ”varför är det så?”.

Banny Di Castro Sapondiva 22 november. I mer än fyra år har jag arbetat som hiv-aktivist i staden Ganda i Angola. Före dagen jag började engagera mig intresserade ämnet mig föga. Men efter min första kontakt med människor som lever med hiv började jag skapa ett medvetande och sympati för deras situation. I dag känner jag redan mig en del av problemet i Angola.

Vad är det då jag har mött och upptäckt? Jag ska tala om två frågor som jag ställt mig de senaste två åren.

Varför sprider sig hiv allt snabbare i Angola?
Om jag inte misstar mig ställdes den första diagnosen i mitten av 1990-talet. Sedan dess, trots all kamp, sprider hiv sig i Angola. Varför? Snart har det ju gått två decennier sedan vi började ta förebyggande åtgärder.

Som aktivist har jag jobbat med att bekämpa hiv på gräsrotsnivå de senaste fyra åren. Jag har kommit till följande slutsats. Metoden för att slåss har inte varit den mest effektiva. Åtminstone inte för vårt land. Jag har diskuterat denna fråga ofta och länge i olika forum. Aktivister och organisationer som arbetar med att bekämpa hiv är mest fokuserade på att dela ut kondomer som förebyggande metod. Men kondomer finns i Angola sedan en lång tid och har hindrat nästan ingenting. Antalet smittade bara ökar. Trots att antalet utdelade kondomer ökar så ökar också antalet personer som lever med hiv. Takten är svindlande.

För mig är detta en fråga om att erkänna att vi måste kliva upp ett steg och ta till andra förebyggande metoder. Det är meningslöst att fortsätta ett recept som inte ger positiva resultat. Kondomen är ett instrument som kräver allvar och mognad hos den som ska använda den. I Angola är kondomanvändning fortfarande ett tabu på sina ställen. I andra fall sätter vidskepelse stopp för ett användande. Analfabetism är en av orsakerna.

Något som jag har stött på när jag varit ute och förläst är att mina föreläsningar har lett till relationsuppbrott. I synnerhet när jag har pratat om kondomanvändning. Pojkvännen eller flickvännen har lämnat sina partner för att hon eller han har velat använda kondom. Bland de äldre är situationen ännu värre. Hos dem kan det anses hädiskt att föreslå kondomanvändning. I synnerhet om man är religiös.

Min uppfattning är därför att det måste skapas en medvetenhet. Först bland befolkningen. Detta är en kontinuerlig förberedelse som successivt odlar kunskap om för- och nackdelar i sinnet. Först efter att ha färdats långt och länge med föreläsningar och ständiga möten kommer utdelandet av kondomer ha en effekt. Trots att vissa religioner i Angola förbjuder kondomanvändning så kan föreläsningar ändå ha en effekt på förståelsen hiv, för demokrati och för respekten för sekularitet.

Som ni kanske redan vet har inte alla människor i Angola tillgång till radio och tv. Genom det personliga mötet kan vi uppmuntra utveckling och social välfärd och visa solidaritet med de som befinner sig i extrem fattigdom dvs. dem som alltid är de främsta offren för allt som är ont. Att möta personerna som du vill informera om hiv är alltså inte enbart den bästa vägen. Det kan också vara den enda vägen att nå ut med ett budskap.

Nova Descobertas belyser samhällsproblem genom teater. Här i byn Indungo, Ganda. Foto: Erik Brattström

Nova Descobertas belyser samhällsproblem genom teater. Här i byn Indungo, Ganda. Foto: Erik Brattström

Vart har alla icke-statliga organistaioner (NGO) tagit vägen?
Denna är den andra fråga jag ställt mig den senaste tiden. Det fanns en fas (2000 till 2006/7) där det fanns många NGOs som främjade förebyggande verksamhet inom hiv. Sedan nyligen verkar de nästan vara är borta. Ett konkret exempel spanska Médicos del Mundo som efter 2007 avgränsade sin verksamhet i en sådan att utsträckning att man kan misstänka att de tror att det inte finns fler fall av hiv i Angola.

Jag har hittat följande. Efter försvinnandet av dessa NGOs har hiv-förebyggande insatser kraftigt försämrats. Fler människor är oinformerad och många lever i illusionen att hiv också har försvunnit. Folk tror att NGOs la ned sin verksamhet på grund av att hiv utrotats . Samtidigt sprider sig hiv i en oroande takt i Angola.

Angolansk TV och radio diskuterar saken fast enbart ytligt och enbart för de privilegierade – för de som har förutsättningar att köpa en just en TV eller en radio. NGOs som försöker använda sig av samma kommunikationskanaler är relativt inaktiva och begränsade. Restriktionerna är många och de ekonomiska resurserna små. Och den angolanska regeringen är inte uppriktigt bekymrad över frågor som akut berör befolkningen, så som hiv. Kanske är staten långsam på att reagera eftersom den inte tror att särskild många människor berörs. Men i verkligheten finns en massa människor som drabbas av hiv varje dag . Jag har tillgång till statistik från Ganda som visar att varje månad får 15 personer beskedet att de nu måste leva med hiv.

Banny är ledare för ungdomsgruppen Nova Descobertas. Grupperna kan existera tack vare stöd från Afrikagruppernas samarbetspartner Bismas. Banny och hans grupp består av unga artister som använder kultur som medel för att nå ut till de som saknar TV, radio och ibland även förmågan att läsa eller prata portugisiska. Det är en överväldigande uppgift som ND kompletterar genom att föra påverkansarbete även mot beslutsfattare. Banny är journalist till yrket och använder den lokala radiostationen i Ganda för att driva på den förändring han avslutningsvis efterfrågar.  

Recent Posts