The Big Freeze

För några månader sedan svettades Windhoekborna med temperaturer på upp till trettiofem grader  inomhus, och ute var det ännu varmare. I morse var det tolv grader inne och fyra utanför och i morgontidningen berättas på förstasidan om att extremt kallt väder väntas över landet. Temperaturer under noll, ”svår frost” och risk för såväl regn som snö.  Friska vindar gör också att risken för nedkylning ökar och det varnas för att boskapsdjur kan komma att frysa ihjäl.

I söder har snön redan fallit.

De flesta namibiska hus är dåligt isolerade och saknar inbyggda uppvärmningsmöjligheter. Så den här tiden på året gäller det att ta på sig ordentligt och om man har det, tända en eld, en brasa, eller slå på sina elelement. Kanske kan man säga att trettiofem grader i Sverige är varmare än trettifem grader i Namibia, och att fyra grader är betydligt kallare i Namibia än i Sverige.

I landets norra delar är det fortfarande översvämmat på många håll efter de extrema mängder regn som fallit. Igår pratade jag med en kille som just kommit tillbaka från området kring Oshakati och Ondangwa, och han berättade att många skolbarn tvingas vada genom iskallt vatten varje dag för att komma till och från skolan. Det värker i benen bara av att tänka tanken. Att vatten, som på de flesta håll i ökenlandet Namibia är en bristvara, ska kunna göra så mycket skada när det väl kommer, känns på något sätt dubbelt sorgligt.

Idag firas för övrigt Ocean Day. Världens oceaner ger vår planet det mesta av den fuktighet – och syre – som vi behöver för att överleva. För att uppmärksamma detta uppmanas folk att klä sig i blått idag. Ocean Day låter bra. Tar vi inte hand om våra oceaner så kommer vi inte att överleva. Men om invånarna i det översvämmade norra Namibia, de som tvingats att evakuera och de som kunnat bo kvar, ändå väljer att strunta i firandet, så har jag full förståelse för det.

Recent Posts