Vykort från Benguela

Jag och min kollega Bertil som är på tillfälligt uppdrag i Angola går en dag in på posten i Benguela för att köpa och posta vykort. Vi vill göra ett försök att skicka en bit av Angola till andra delar av världen. Så vi söker upp postkontoret i Benguela och det är som att stiga rätt in i 50-talet, det är som att inget har förändrats sen dess förutom möjligtvis att det är angolaner bakom diskarna och inte portugiser.

Vi går fram till första disken och frågar herren därbakom efter vykort. Av någon anledning tar det ett tag innan han förstår vad vi menar, vykort? Han ser frågande ut. Vykort? Efter ett tag hänvisar oss till disken bredvid. Vi går dit men herre nummer två bara skakar på huvudet, inga vykort. Men min kollega vet, säger han sen hjälpsamt och kallar på kollegan, som tar oss med till en tredje disk. Och där finns faktiskt vykorten. Herren bakom den tredje disken ursäktar sig dock lite och berättar att han tyvärr bara har tillgång till kollektionen flora och fauna i Angola. Den andra kollektionen, statsmotiv, finns hos direktören och han är inte inne för tillfället. Sen lägger upp 5 olika motiv på disken, årtal svårdefinierat men det solblekta lejonet på ett av vykorten avslöjar att de nog legat där ett tag. Motivet föreställer ett lejonpar, en hona och en hanne som ligger ner och vilar. Honan är helt vit av för mycket solsken men bakom henne ligger den gula lejonhannen belåtet i sin originalfärg. Titta hon har förvandlats till den vita tigern skojar Bertil och refererar till Henning Mankells roman.

Vi börjar titta på korten och jag faller för ett motiv med rosa blommor mot en blå himmel som jag ber att få köpa. Men när jag vänder på kortet ser jag till min förvåning att det inte finns något utrymme att skriva sin hälsning. Linjerna för adressen tar upp två tredjedelar av kortet och den tomma resterande tredjedelen är avsedd för avsändaren. Remetente står det högst upp, avsändare. Var kan jag skriva mitt meddelande? Undrar jag. Ja här finns det ju bara plats att skriva ”från mig till dig” tycker Bertil.

Han å sin tur har hittat ett motiv på en leopard. Jag tittar närmre på hans fynd och upptäcker en liten stämpel på kortets baksida med just texten leopard. Bara det att under stämpeln skymtar ursprungstexten som ger informationen hyena. Jag hoppas upplagan inte var alltför omfattande och tänker på den tappre själ som var tvungen att stämpla över hyena med leopard.

Till slut slår vi till på var sitt kort och går längst ner i lokalen där brevlådan finns. Där ställer vi oss bredvid varandra och skriver var sitt kort med små bokstäver. En blomma och en leopard, nu på väg att dimpa ner någonstans i världen.

/Elin

Recent Posts