Sofistikerad djungel

”Du måste ha samma färdigheter som en taxichafför”, förklarar Euzinio när vi diskuterar hur det är att köra i Luandas eftermiddagstrafik. Glöm det du lärde dig på bilskola i Sverige om att titta långt fram och följa skyltarna. Titta rakt framför dig och håll samtidigt koll på båda sidor. När du minst anar dyker det nämligen upp en moped eller motorcykel vars förare tycks vara ute på kamikazeuppdrag.

Jag körde här för första gången i fredags och det jag kom fram till är att det allra mest handlar om att följa flytet och haka på en annan bil, kolla hur den gör och apa efter. ”Det är som en sofistikerad djungel”, sammanfattar Euzinio. Den som kör rakt in i en rondell har företräde, inte den som redan är i rondellen. Det är inte bara genom att vara stark som man överlever utan även genom att vara smidig, men framförallt genom att aldrig tveka. Otaliga är de bilvrak som ligger i diken runt Luanda, vissa har legat där så länge att endast skalet är kvar.

Trafiken i Luanda var det som de flesta varnade mig för innan jag kom hit och det är den de flesta talar om nu när jag är här. Mina förväntningar på trafikstockningar, aggressivitet och antalet bilar var så enorma att staden nästan tycktes mig förefalla tom när jag kom hit. Visst är det köer, särskilt i rusningstrafik, men man kommer fram. Jag blir dock upplyst om att det är en stor skillnad nu jämfört med hur det var i Luanda för ett halvår sedan. Nya vägar byggs hela tiden och trafikljus installeras här och var.

Att Angola genomgår en infrastrukturell total make-over kan inte undgå någon som kommer hit. Jag kan inte jämföra med hur det var förut eftersom det är första gången jag är här men skyskrapor till höger och vänster, byggarbetsplatser och stora plakat som genom bilder visar vad som komma skall, vittnar om detta. Inte helt okomplicerat är det dock att många av de centrala delarna av Luanda består av kåkstäder som nu ska ge plats för shoppingcenter och lägenheter. Många familjer tvingades under kriget flytta från landsbygden till städerna och har under decennier bebott områden som de formellt sett inte äger. Många kan inte heller återvända till sina forna bostäder på landsbygden då de förstörts, förintats eller redan sålts vidare utan deras kännedom. Frågor rörande landrättigheter är brinnande när hundratusentals människor tvingas flytta med kort varsel (se en artikel i DN om detta).

Regeringens initiativ att satsa på landsbygdsutveckling för att gynna inhemsk produktion av varor och på så vis få ner de absurt höga priserna på mat är välkomnat men det görs inte i en handvändning när en hel generation av bönder gått ur tiden och människor byggt upp ett nytt liv på en ny plats. ”Du kanske har ett projekt som ger några bönder en traktor, men vem ska köra den? Vem ska underhålla den? Vad ska bönderna göra nu när traktorn är där och gör arbetet och hur kommer bygden hantera den ökade produktiviteten?” säger Sergio Caudungo som är generalsekreterare för ADRA, en av Afrikagruppernas partnerorganisationer här i Angola. Sergio välkomnar regeringens initiativ men manar till långsiktighet och väl planerade insatser för att de förväntade resultaten ska komma (källa: Interpress Service).

Efter en vecka i Luanda börjar jag få lite mer överblick över denna dammigt dimhöljda stad. När det mesta jag blivit varnad om i förhand inte visade sig vara så illa som jag förväntat mig fick jag en ny energi som hjälpt mig de senaste dagarna då jag varit totalt utan vatten och haft mycket sporadisk tillgång till el. Man lever och man lär. Hela tiden. Luanda är en stad som är konstruerad att hantera 1,5 miljoner människor men det bor 5 miljoner här så vatten- och el-försörjning räcker inte till. Det man får göra är att hamstra vatten varje gång man har det genom att fylla upp tunnor, kastruller, hinkar, plastflaskor – rubbet, och sedan använda detta till att duscha, diska, laga mat, borsta tänderna…

Nu har jag kommit in i det hela och känner mig trygg i vetskapen att mina vattenförråd är fyllda. Det låter klyschigt men det är sant att när man får sina basbehov tillfredsställda mår man bra och att inse hur mycket man verkligen uppskattar detta är på sitt sätt fint. African Charter Artikel 24 säger att ”All peoples shall have the right to a general satisfactory environment favorable to their development”. Den obeskrivliga glädje jag känner när möjligheten att ta en RIKTIG dusch finns är fantastisk och att kunna kommunicera detta med omvärlden via trådlös uppkoppling är utveckling, för mig.

/Erika Eckeskog, Afrikagruppernas nya representant i Angola

Recent Posts