När presidenten kommer på besök stannar staden

Bron mellan Lobito och Catumbela i Angolas södra provins Benguela har stått färdig i två månader men eftersom presidenten inte haft tid att inviga den förblir den oanvänd. Bilköerna mellan de två orterna slingrar sig fram i sakta mak över den gamla bron som bara har en körriktning. Flera gånger under mitt besök i regionen kör jag förbi den nya bron som glänser med sin moderna arkitektur och längtar efter att få visa vad den går för. ”Presidenten skulle ha kommit för en månad sedan, det är därför det fortfarande är så städat här för staden rensades på skräp och gatorna sopades rena”, berättar min vän som bor i Lobito. Men presidenten dök aldrig upp och folket väntar ivrigt, om än med bristande tålamod.

Så plötsligt en dag under mitt besök dyker nyheten upp om att presidenten ska inviga bron redan på torsdag. ”Vad synd att det inte är på onsdag eftersom jag ska resa hem på torsdag, hade varit kul att se”, säger jag i förbifarten. ”Om presidenten kommer kan du glömma att åka hem på torsdag för då kommer hela flygplatsen vara stängd och förmodligen vägen över bron också vilket gör att du varken kommer kunna åka bil eller buss”, informerar mig min kollega Januário. ”Dessutom kommer det vara svårt att ta sig någonstans för alla vägar kommer vara avstängda och ingen kommer att arbeta”, fortsätter han.

Eftersom jag har ett viktig möte i Luanda på torsdagen efter lunch beslutar jag och min kollega Georgina oss för att resa redan på onsdagen. Detta komplicerar i sin tur ett projektbesök vi skulle ha genomfört som istället fick kortas ned till förmån för hemresa till Luanda. Vi lyckades åtminstone få tag på biljetter och fick känna oss nöjda med det. Mindre nöjd var jag med det nedkortade provinsbesöket.

På vägen mot flygplatsen lade vi märke till hur man redan hade börjat spärra av delar av vägen och smycka staden med budskap till dess välgörare: ”Välkommen kamrat president”, ”Tillsammans bygger vi landets framtid”, ”Vår president: fredens arkitekt”.

Väl framme på flygplatsen fick vi själva ta reda på att vårt flyg var inställt. Kanske skulle det komma ett annat flyg, kanske inte. Alldeles säkert var i alla fall att flygplasten skulle stänga klockan 17:30 och 24 timmar framåt på grund av presidentens besök. Vi beslutar oss för att köpa biljetter av ett annat flygbolag som sedan några år tillbaka finns med på EU:s svarta lista, allt för att få komma hem. Vid 16-tiden dyker det planet vi skulle ha åkt med upp men vi får inte längre åka med eftersom vi köpt biljetter av ett annat bolag och checkat in med dem. Väntan är lång och tiden tickar allt närmre 17:30.

Plötsligt dyker ett militärplan upp och några stackare som blivit av med tidigare resor får hoppa in i det, en kvinna vägrar. Tillslut ankommer vårt plan och trots att vi köpt de dyraste biljetterna får vi kliva på sist. Klockan 17:28 lyfter vi från marken.

Igår, torsdag, ankom presidenten som planerat och bron är nu invigd. I Journal da Angola kan vi idag beskåda bilder av invigningen på första sidan samt mittuppslaget. Folket kan pusta ut och äntligen köra över sin bro.

/Erika

Recent Posts