Glädje

I byn jag går omkring i har de nybyggda bostäderna tagit över i antal från de av kriget härjade stenhusen ur vilka träd och blommor börjat växa. Det finns så många rostiga pansarvagnar, bilar, instrument och andra artefakter utspridda överallt att det nästan liknar ett öppet museum eller en installation från någon konststuderande.

Jag vill berätta om ADRA. ADRA står för Accao para Desenvolvimento Rural e Ambiente vilket betyder att de jobbar för landsbygds- och miljömässig utveckling. De är en av Afrikagruppernas partners i Angola och även landets största enskilda organisation. Under en hel vecka har jag varit med ADRA och deras lokala filial i Malanje som ligger i nord-östra delen av landet. Jag har bland annat deltagit på deras fokusvecka kring organisationsutveckling och intern kontroll. Jag är djupt imponerad.

Veckan fokuserade på att göra en tillbakablick på organisationen, varför den startade och hur arbete har utvecklats från dåtid till nutid. I relation till detta gick man igenom pågående projekt: utmaningar, svårigheter, utveckling och förbättring. Alla var delaktiga och hade egna områden som presenterades. Trots intensiv hetta och brist på fläkt eller luftkonditionering genomfördes samtliga dagar från 08:00 till 16:30 med stort engagemang från både föredragshållare och deltagare. Flera gånger tänkte jag tanken, ”tänk om alla enskilda organisationer (och företag också för den delen) i Sverige (och världen) jobbade på det här sättet – så medvetet, närvarande och utvecklande, då skulle vi vara bra mycket effektivare än vad vi är idag”.

Tillsammans med kollegor från ADRA besöker jag byn Quela (som ligger 11 mil från Malanje) och projektet ”Kusanguluka” (som betyder glädje på Kimbundu) vilket Afrikagrupperna stöttat sedan freden 2002. Projektet följer ADRA:s utveckling som organisation då det började som en insats att hjälpa 1386 familjer att flytta tillbaka till Quealdistriktet som totalförstört efter kriget: bostäder, skolor, sjukhus och administrationsbyggnader låg i ruiner och åkrarna var plundrade. Genom projektet kunde samtliga familjer bygga upp nya hus, bruka jorden på nytt och starta uppfödning av djur. Skolor byggdes och ett nytt sjukhus kom på plats.

Allteftersom byn blev mer levande igen och människorna byggde upp en viss levnadsstandard började även ADRA ändra sitt stöd från katastrofhjälp till stöd att bilda egna föreningar för att invånarna skulle kunna organisera sina krafter och tillsammans bygga upp sin tillvaro även i frånvaro av utomstående donationer. Idag är Quela en relativt välmående bygd med bördiga jordar, flertalet skolor, egen kommunadministration och tv-mast. Vägen dit är numera så jämn och behaglig att köra på att till och med den kommunala busstransporten från Malanje hittar dit.

ADRA:s arbete i Quela är idag främst fokuserat på stöd till de 20-tal lokala föreningar som startats samt utbildning av unga aktivister som informerar kring hiv/aids. Andra områden som prioriteras är alfabetisering, micro-krediter och jämställdhet. På väggen på Kusanguluka-projektets kontor sitter två stora papper som uppvisar statistik. Där läser jag bland annat att landyta per familj sedan 2002 till 2007 ökade från 0,5 hektar till 299 hektar samt att antalet getter från 2005 till 2007 ökade från 217 till 780.

När jag pratar med några av hiv/aids-aktivisterna, två 16-åriga killar, passar jag på att fråga dem om deras framtidsdrömmar; vad vill de göra när de pluggat klart, vart vill de bo? ”Jag vill vara här i Quela och jobba för vår orts utveckling”, säger den ena. ”Jag vill att fler ska flytta hit, att Quela ska växa och bli berömt så att folk kan komma hit och se allt det vackra vi har här och alla historiska monument”, säger den andre, klättrar upp på en rostig pansarvagn och ber mig fotografera. När jag frågar om de märker av någon oro för att krig ska blossa upp igen skrattar de och svarar att ”kriget tog slut och det kommer aldrig att komma tillbaka”.

/Erika

httpvh://www.youtube.com/watch?v=Y0JG00Lx-Uc
httpvh://www.youtube.com/watch?v=3deF3GboZlM

Recommended Posts