Läsk till polisen

Igår blev vi stoppade av polisen fyra gånger när vi var ute och körde bil. Vi är noga med att ha alla dokument i ordning för att det inte ska bli några problem vid kontroll. Det är dock lätt hänt att det uppstår problem ändå trots att man har alla papper i ordning. Det är gasosa, som egentligen betyder läsk men är slang för muta, som många poliser är ute efter. Igår var den ene värre än den andra. ’Giltighetsdatumet på körkortet har gått ut’ hävdade en. ’ ’Nej men titta här senhor policia’, förklarade vi, ’det står ju här att det går ju inte ut förrän 2010.’ ’Ehh ja ok då.’

Nästa gav sig inte lika lätt. Han tittade noga igenom alla dokument flera gånger i jakten på något att anmärka på. Körkortet, passkopian, visumkopian, registrering- och ägandebevis och så allt om igen. Sen kom han på en snilleblixt. Skattemärket! Det sitter, som det ska, på vindrutan tydligt uppklistrat. Ja det var ju bra, men han ville allt se kvittot också, för det finns faktiskt, berättade han förtroligt, vissa personer som förfalskar skattemärken, inte vi förstås, men vissa, så därför måste han få se kvittot också. Tålmodigt förklarade vi att kvittot ligger i redovisningen på kontoret och märket i sig är ju ett bevis på att vi har betalt, det är ju därför man få märket. ’Då får ni ringa kontoret och skicka hit någon med kvittot.’ Lätt ansträngt påpekar vi att det ju faktiskt var söndag och det förstod ju han också att kontoret var stängt. ’Då måste jag ta bilen’ försöker han.

Det är en fars som ska utspelas och som man måste lära sig replikerna i. Vi har alla papper i ordning. Vi vet det och polisen vet det. Han försöker bara kolla av oss, blir man nervös och osäker kanske man betalar. Men även om vi inte hade haft alla papper i ordning så är det snarare grund för en böter och knappast konfiskerande av bilen. Fjärde gången på en och samma dag som man måste spela med i samma fars så är tålamodet frestat. Eftersom vi är säkra på vår sak och dessutom av princip alldrig betalar gasosa så argumenterar vi lungt, om än med ökande skärpa i rösten, och tillslut så är får vi också tillbaka våra dokument och kan åka. Men han kan inte låta bli ett förmanande ’nästa gång få ni ta med kvittot’. Och det lovar vi så gärna, alla ler och alla gör tummen upp  – en fars får alltid ett lyckligt slut.

Recent Posts