Den omtänksamma tjuven

Jag blev rånad igår. Av en omtänksam tjuv som inte menade något illa. Det hela var ett mycket märkligt scenario.

Jag körde min bil från mitt hem till stadsdelen Maianga där jag skulle hämta upp två vänner för att delta på ett event kring World AIDS day. Vanligtvis försöker jag undvika att köra bil före klockan 19 eftersom trafiken är så jobbig då. Eventet började kl 18 så jag åkte hemifrån i god tid för att hinna sitta i köer.

Då luftkonditioneringen i bilen är trasig jag satt med nedvevad ruta som jag alltid gör men svettades ändå nästan ihjäl. Att sitta i bilen med stängda fönster är lika med bastu och jag har hittills inte haft något problem. När jag således kör i krypfart och suckar över värme i kombination med köer kommer en kille fram till mig och säger:

– Du ska hjälpa mig, eller hur?

– Har jag något val? Frågar jag och försöker verka mycket lugn samtidigt som jag ber till Gud att han inte ska se min mycket fina systemkamera som ligger på golvet vid sätet bredvid.

– Jag tror inte att du vill att jag ska ta fram mig pistol och göra en stor scen här, så jag vill att du ger mig dina pengar. Du behöver inte ge allt, bara ge mig någonting av det du har.

Rånaren verkar nästan schysst och jag tror inte att han har någon pistol men bestämmer mig för att det är onödigt att ta reda på det. Allt jag önskar är att han inte ska se min kamera. Så jag lyckas fiska fram en 2000 kwanza sedel (ca 200 sek) och ger den till honom. Då sträcker han fram handen och säger tack så mycket.

– Jag kan inte skaka hand med dig, du rånade ju precis mig! säger jag

– Nej, jag rånade inte dig, det var du som hjälpte mig. Tack så mycket. God jul. Nu kan jag köpa någonting till min familj för att du var snäll och gav mig pengar, säger tjuven.

– Men nu är jag ledsen, fortsätter jag för jag ville inte ge dig några pengar. Det här är inte ett bra sätt att be om pengar på, svarar jag tillbaka.

– Åh nej, är du ledsen? Jag ville inte göra dig ledsen. Var inte ledsen. Tack så mycket!

När rånaren tar ett steg bakåt skyndar jag mig att veva upp fönsterrutan. Då knackar han på rutan och säger åt mig att låsa dörren så att ingen annan ska komma och råna mig.

Tack för omtanken. God jul. Jag blev iallafall inte av med min kamera.

/Erika

Recent Posts