Rop om förändring

Foto Emma Andersson (3)

Enligt Zimbabwes nya konstitution (2013) artikel 59 har alla zimbabwier rätt att genomföra fredliga demonstrationer

Emma Andersson, tidigare Afrikagruppspraktikant i Zimbabwe och engagerad i Göteborgs Afrikagrupp har besökt Zimbabwe och skriver om sina möten strax innan upploppen började förra veckan.

I februari 2015 och i slutet av min praktiktid på en av Afrikagruppernas partnerorganisationer i Harare, Zimbabwe, hörde jag talas om zimbabwiske aktivisten Itai Dzamara. Inspirerad av Occupy Wall Streetrörelsen i USA hade Dzamara börjat demonstrera på det parkliknande torget Africa Unity Square i centrala Harare. Han fick en del anhängare och jag frågade runt bland mina vänner om vad de trodde att detta skulle leda till. De skakade på huvudet och sa då att Dzamara i princip bad om att bli dödad. För att skapa förändring måste fler organisera sig och rätt tillfälle infalla.

Genom en kompis träffade jag aktivisten Michael Moyo (obs! figurerat namn) som hade anslutit sig till Dzamaras ockupation på torget. Han berättade att Dzamara hade tagits tillfånga. Ingen visste var han befann sig. Om han ens levde. Michael med flera, krävde att Dzamara skulle friges, eller åtminstone att man skulle berätta var han fanns, men från myndigheterna har det varit tyst. Men att hans mod kom att bli en inspiration för den fortsatta kampen är dock många överens om idag.

När jag besökte Zimbabwe i juni i år märkte jag en tydlig skillnad jämfört med mina tidigare besök. Alla jag träffade sa att de är bekymrade över den ekonomiska situationen. Folk som tidigare ryckt på axlarna säger nu att de är oroliga. Jag tror att detta hänt för att den ekonomiska situationen inte längre är något som bara drabbar avlägsna människor på landsbygden.

Bristen på kontanter är enorm i Zimbabwe just nu och folk är tvungna att köa i timmar för att komma fram till bankomaterna, som ofta har slut på kontanter. Till frustrationen hör också skyhög arbetslöshet, löner som inte betalats ut till offentligt anställda, 15 miljarder dollar som staten inte vet vart de tagit vägen, statens ambition om att införa en ny valuta och det nyligen införda importförbudet av vissa varor.

Jag träffade Michael även under detta besök. Han sa att jag borde träffa ledaren för en politisk organisation Talent Chikwawa (obs! figurerat namn), ”She’s really badass.” sa han med ett stort flin. Ett par dagar senare träffades vi alla tre och de berättade om den senaste aktionen då Africa Unity Square ockuperades i 16 dagar. Grundidén var samma som Itai Dzamara haft – att samla demonstranter på torget och visa vanligt folk att det är möjligt att visa missnöje på fredlig väg, med målet att förhoppningsvis fler vill ansluta sig.

Den 3 juni, alltså bara tre dygn efter demonstrationsstarten var 101 personer samlade på Africa Unity Square. Polis sattes in för att skingra gruppen och stoppa demonstrationen. Michael och Talent berättar hur två kvinnor kom fram till demonstranterna och började prata. Efter en stund slängde de sina väskor vid gruppen och ropade ”Tjuvar! Tjuvar!”

”Och ut ur buskarna rusade ett helt gäng poliser fram, de hade gömt sig där, och arresterade fem aktivister. Nästa dag arresterade de nio aktivister. Vi sa åt dem att vi inte alls stulit några väskor, att de låg där mitt framför dem. Det var bara att ta dem, men det ville de inte”, säger Talent.

Efter åtta dagar i arrest för det påstådda rånförsöket gick Michael, Talent och de andra aktivisterna tillbaka till Africa Unity Square för att fortsätta ockupationen. De blir då mötta av polisen och blir på grund av våld tvungna att avbryta manifestationen.

”Vi är inga idioter. Det finns ingen poäng med att bli slagna bara för att. Vi har en större strategi”säger Talent.

Strategin är att slå ihop flera grupper till en folkrörelse som man ska kalla Occupy Movement in Zimbabwe (OMZ). Bara två dagar efter vårt möte utlystes en nationell endagsstrejk där alla, arbetare som arbetslösa, ombads att stanna hemma i protest.

Den dagen, onsdagen den 6 juli, gick till historien. Centrala Harare var nästan tomt på människor och nästan alla affärer var stängda. Även meddelande-appen ’What´s app’ som används av många zimbabwier för att kommunicera med varandra lades ner (vissa menar att det var staten som gjorde detta för att försvåra för folk att organisera sig denna dag). Men Facebook var fortsatt tillgängligt och där läste jag på förmiddagen Talents inlägg om att hon arresterats och misshandlats av polisen. Enligt Michael helt utan anledning. Och i arresten sitter hon fortfarande, tillsammans med ett hundratal andra som arresterats sedan förra veckan.

I fredags kommenterade Robert Mugabe onsdagens generalstrejk och sa att folk som deltagit är okunniga om de utmaningar landet står inför och att även under självständighetskampen fick folk göra uppoffringar. När jag läser detta hör jag Dirks ord i mitt huvud ”Zimbabwe är självständigt, men vi är inte fria.” På onsdag och torsdag denna vecka planeras två nya generalstrejker.

Emma Andersson

Aktivist och styrelseledamot för Göteborgs Afrikagrupp

 

Recommended Posts