Västsahara – Afrikas sista koloni

På måndag genomförs Sahara Marathon, och hur det går kan du följa på vår Instagram. För att lyfta vad som sker i Västsahara anordnade Lund och Malmö Afrikagrupp  en kväll med filmvisning och efterföljande samtal. Före filmvisningen informerade Arto Valtonen om historien och dagsläget i Västsahara. något Bo Furugren sammanfattat nedan.

När de europeiska kolonialmakterna drog de afrikanska koloniernas gränser på Berlinkonferensen 1884, fick Spanien Västsahara, som då fick namnet Spanska Sahara. De angränsande länderna Marocko, Algeriet och Mauretanien koloniserades av Frankrike. Marocko blev självständigt 1956, Mauretanien 1960 och Algeriet 1962. Spanien uppmanades av FN 1966 att fastställa ett datum för en folkomröstning om självbestämmande för västsaharierna. Spanien förhalade beslutet. Anledningen var att man hade gjort fynd av viktiga mineraler, främst av fosfat, som är ett livsviktigt ämne och viktig ingrediens i konstgödsel.  1973 bildades motståndsorganisationen Polisario Front som samma år startade en väpnad kamp för självständighet. En FN-kommission som besökt området 1975 drog slutsatsen att det fanns en överväldigande enighet bland västsaharierna för självständighet.

Spanien hade redan 1974 tvingats att gå med på en folkomröstning, men plötsligt gjorde Marockos kung Hassan II anspråk på Västsahara och motsatte sig omröstningen. År 1975 marscherade cirka 350 000 marockaner över gränsen (den s k Gröna Marschen) för att markera att Västsahara tillhör Marocko. Den spanska civilbefolkningen hade evakuerats och Spanien lämnade sin koloni ungefär samtidigt som general Franco dog. Strax därefter, i februari 1976, bildade västsaharierna republiken Saharawi Arab Democratic Repuplic (SADR) och antog en provisorisk författning. Ett 80-tal länder har erkänt staten SADR, men en del har tagit tillbaka sina erkännanden. Dock stöder inget land Marockos krav på rätten till Västsahara. Även Mauretanien gjorde anspråk på Västsahara, på den södra delen. Invaionen tillsammans med Marocko leddetill en omfattande flyktingström av västsaharier till Algeriet. Mauretanien tröttnade snart på kriget mot Polisario och slöt fred 1979. Då ockuperade Marocko även södra Västsahara. De som hamnade i flyktingläger bor där fortfarande och nya generationer flyktingar föds och växer upp.

För att freda sig mot Polisarios attacker byggde Marocko sju befästa murar under åren 1981–87, som senare utvidgades till en sammanhängande mur. Murarna byggdes med teknisk hjälp från Frankrike och USA. Området väster om muren är ockuperad mark medan området öster om den är befriat område. Det befriade området utgör ungefär en tredjedel av Västsaharas yta men är glest befolkat. Frankrike och USA fortsatte att stödja Marocko militärt och ekonomiskt. USA:s intresse för Marocko svalnade dock efter att ”kalla kriget” upphörde 1990.

Fosfatfyndigheterna i Västsahara är en av världens rikaste. Den enda gruvan i Västsahara heter Bou Craa och anlades av spanjorerna på 1960-talet. Fosfatmineralerna är bland de renaste i världen (få tungmetaller) och ligger på endast några meters djup. Marocko exporterar fosfatet bland annat till PotashCorp i USA och Kanada, det största konstgödningsföretaget världen, Impact i Australien och Innophos i Mexiko. Detta bryter mot folkrätten, eftersom Marocko säljer råvaror från ett område som inte tillhör landet.

Här skulle man kunna skriva längder av fall där EU och andra aktörer stöder Marocko genom illegala fiskeavtal, leveranser av gruvutrustning, import av grönsaker och frukt som är märkt ”Maroc”, men som till största delen kommer från ockuperade områden. Det får bli en annan gång.

3 stolen cameras
3 stolen cameras är en kortfilm som är skapad i samarbete mellan den västsahariska gruppen Equipe Media och det svenska kooperativet RåFILM. Den är inspelad i hemlighet under svåra förhållanden i ockuperade Västsahara och visar brutala övergrepp på fredliga demonstranter, inklusive kvinnor och barn. De som filmat och som upptäcktes av polisen fick sina kameror beslagtagna, vilket filmens titel syftar på. Dessutom blev de grovt misshandlade och dömda till fängelse. Filmen visades på filmfestivalen i Göteborg i början av februari och på Amalthea Bokkafé 10 februari. Filmen visar den rörliga bildens kraft i kampen.

Text: Bo Furugren, texten är publicerad i Safransbullen Nr 1 2018.  En tidning för SAFRAN (Södra Afrikaföreningen i Skåne)
Bild: Två västsahariska kvinnor i flyktinglägret Smara i södra Algeriet. Fotograf: Arto Valtonen

Läs mer:

Om Västsahara

Recommended Posts