Plundring och ordkrig

EFTER 43 ÅR AV OCKUPATION – NÄR SKA EU SLUTA PLUNDRA VÄSTSAHARA?
Del 1. Plundring och ordkrig

”Mina västsahariska systrar och bröder döljer inte sin besvikelse när de ser företag från europeiska länder fortsätta med olagliga ekonomiska investeringar – framförallt i fiske och gruvindustrin. Fortsätt att avslöja plundringen!” säger människorättsaktivisten Aminatou Haidar från ockuperade Västsahara under den årliga konferensen EUCOCO för ”Västsaharas frihet, europeiskt ansvar och solidaritet”. Konferensen ägde i år rum för 43:e gången och siffran 43 återkommer. Det är lika många år som Västsahara varit ockuperat av grannlandet Marocko och lika många år sedan det olagliga Madridavtalet om Västsaharas framtid slöts i hemlighet mellan Spanien, Marocko och Mauretanien.

Tusentals personer manifesterar mot illegala avtal mellan EU och Marocko
Under konferensens andra dag samlas över tusen västsaharier och Västsaharavänner för att fördöma Spaniens och EU:s inkonsekventa handlingar gentemot Västsahara under parollen: ”Nej till det illegala handels- och fiskeavtalet mellan EU och Marocko som inkluderar det västsahariska territoriet”. Detta för att sätta press på Europaparlamentariker att rösta nej till de nya föreslagna handels- och fiskeavtalen mellan EU och Marocko, som i december och januari förväntas förberedas i kommittéer och utskott, för att sedan komma upp för omröstning i Europaparlamentet efter årsskiftet. Vilket är ett snabbare förfarande än normalt skriver nätverket Western Sahara Resource Watch (WSRW), då kommittéerna vanligtvis tar längre tid på sig för att förbereda liknande förslag.

Båda de nya avtalen inkluderar det västsahariska territoriet och dess naturresurser, trots att det strider mot internationell rätt och EU-domstolens egna utfall, som vid två tillfällen 2016 och 2018, slagit fast att Västsahara är ett ”distinkt och separat territorium” och en ”tredje part” som inte kan inkluderas i handelsavtal mellan EU och Marocko. Om inte – det västsahariska folket tillfrågats och gett sitt samtycke, genom den av FN legitima representanten Polisario (se paragraf 35, 105 och 106 i domen från 2016).

Polisarios toppadvokat Gilles Devers förtydligade under konferenser vad dessa två domstolsutfallen betyder:

“Internationell rätt har alltid varit på Västsahariska folkets sida. Domen från 2016 gäller för alla europeiska domstolar och säger väldigt tydligt att Västsahara och Marocko är två distinkta och separata territorier”.

Men ordkriget om tolkning och definition i fråga om Västsahara och domstolens utfall pågår mycket intensiv. Bland annat lägger Marockovänliga aktörer fokus på frågan om västsaharier skulle gynnas av handelsavtalen eller inte. Gilles Devers kontrar:

“Fördelar eller inte fördelar med avtalet, är inte en fråga för det Västsahariska folket. Det handlar om att den legitima representanten Polisario ska konsulteras. Polisario har konsulterats som en NGO i EU:s system vilket inte är rätt enligt FN:s principer.”

”Populationen” eller ”folket”
Även här uppstår ett definitionskrig. Ifråga om Västsahara är just orden viktiga. Marocko och allierade lägger sedan länge fram positionen att ”lokalbefolkningen” (population) i Västsahara ska konsulteras, till skillnad från att det är Västsaharas ”folk” (people) som måste ge sitt samtycke som domen från 2016 lyder (se återigen paragraf 35, 105 och 106 från 2016). Den Marockovänliga tolkningen innebär i praktiken att inflyttade marockanska bosättare också kan räknas till de som bör konsulteras. Alltså helt i strid med FN;s tydliggörande om vilken den legitima partnern i förhandlingarna är.

Gilles Devers säger med eftertryck:

”Om de lyckas ingå detta handelsavtal igen – så kommer vi fortsätta med denna lagliga domstolsstrid”

Läs mer:
Om Afrikagruppernas arbete för ett fritt Västsahara

Test och foto: Sanna Ström
Bild: Demonstranterna gick genom Madrids gator fram tills Plaza del Mayo med Västsahariska-flaggor och ropade ”Sahara libre” ”Sahara libertad” ”Viva Sahara”.

Recommended Posts